Undervisning från Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling, 100 avsnitt

Vi påverkas av diverse falska gudsbilder. Till exempel Gud som obrydd om sin skapelse; Gud som en vred feodalherre; Gud som maktlös. De har väldigt lite att göra med Kyrkans förkunnelse av Gud som den ende människoälskande. I lördagens evangelieläsning (Matt 9:9-13) får vi ett av många exempel på att Gud verkligen älskar människorna, att han inte vill se någon gå förlorad, och att han är mäktug att göra allt för att frälsa oss. Frågan är nu om vi inser vår andliga sjukdom och säker oss till Läkaren? Eller om vi anser oss rättfärdiga och därmed inte i behov av vård? Jesus säger: "jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse."

Denna söndags läsning är liknelsen om den barmhärtige samariten (Luk 10:25-37). I den läser vi om hur en man, en bild för mänskligheten, på sin vandring blir slagen och misshandlad av rövare. Rövarna är en bild för demonerna som misshandlar oss människor. Bland de slag som når oss är förtvivlan, som fullkomligt ödelägger bönen och det andliga livet. Men en god samarier, Kristus själv, kommer för att läka människan.
Eftersom vi också hade dop denna liturgi läste vi dopevangeliet (Matt 28:16-20). Där förklarar Jesus att han har segrat och därför fått all makt i himmelen och på jorden. Det betyder att demonernas misshandel blir omintetgjord i tacksamheten och frimodigheten över Kristi seger. Den blir man i sin tur delaktig av i Kyrkans liv.

Den rike mannen (Luk 16:19-31) döljer sin mänsklighet bakom en mask: rikedomens och festandets mask. Fariséerna döljer sig bakom det fromma hyckleriets mask. Dessa masker hindrar dem från att skåda Kristus som är sanningen, dels i deras mitt, dels i den fattige vid deras port. Men vid dödens inträde visar det sig vem som döljer sig bakom masken, och därmed huruvida man är en sann människa eller inte.

Vad lär oss Kristi möte med kvinnan som haft blödningar i tolv års tid, och hans möte med Jairus lilla tolv-åriga dotter (Luk 8:41-56)? För att förstå fullt ut måste vi studera vad Lagen sade om människor som dessa, och hur Jesus genom sitt handlande visar att han är Lagens fullbordan.

Lördagens evangelieläsning (för hl Johannes av Kronstadt) var saligprisningarna från Lukas 6:17-23. Det är saligprisningarna i kort-format: "saliga är de fattiga, saliga är de hungrande, saliga är de gråtande" osv. Men räcker det att vara fattig, hungrig eller gråtande för att räknas salig av Jesus? Kan inte den fattige synda likaväl som den rike? Fader Mikael förklarar i sin predikan hur dessa ord förstås i enlighet med Kristi Kyrka.

Änkan i Nain fick sin ende son tillbaka från dödens bojor (Luk 7:11-16). Han som är livets Herre, Jesus Kristus, ger en försmak av sin seger över döden. Idag är det många söner och döttrar som ligger såsom själsligen döda på den dödsbädd djävulen förberett för dem. Men det är många av dem som erfar hur Kristus har talat till dem mitt i deras nihilism, lidelsefullhet och likgiltighet, och väckt upp dem från detta döda tillstånd. De kommer till Kyrkan och är såsom levande barn igen, genom Guds kraft.

I Carl Larssons hem i byn Sundborn i Dalarna har konstnären målat över de revolutionära slagorden Liberté, Égalité, Fraternité (på svenska ”Frihet, jämlikhet, broderskap”) med orden "Älsken Hvarandra, Barn, ty kärleken är allt" (jfr. 1 Joh 4:7). Hade konstnären anat att de revolutionära slagorden, utan Kristus och korset - den himmelska kärlekens främsta tecken, ofta förvandlar människors frihet ofta till slaveri; jämlikhet till förtryck; och broderskap till polarisering? I söndagens evangelietext undervisar Herren Jesus oss just om denna himmelska kärleks lag (Luk 6:31-36).

I söndagens evangelietext (Luk 5:1-11) fångar Simon Petrus och bröderna Jakob och Johannes, efter Herrens befallning, så mycket fisk att deras fiskebåtar nästan sjunker. Det är ett löfte om den fångst av heliga människor som apostlarnas och deras efterträdare kommer få i Kristi Kyrka. Denna Kyrka "fiskar människor" ännu idag!

Söndagen efter korsets upphöjelse läser vi om nödvändigheten att bära sitt kors (Mark 8:34-9:1). Korset är vägen till uppståndelsens himmelska härlighet. Korset är stegen. Korset är underpanten på vårt arv. Korset är nyckeln till vår himmelske Faders boning. Det kors som människor fruktade har blivit ett livgivande paradisiskt träd för oss kristna. Må vi äta av dess frukt, Kristi offergåva, och få liv genom honom.