Fredrik Lignell
Vems är pengarna?
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/givandets-gladje-ar5ij
Vår tid präglas av habegär. Hela tillväxtekonomin bygger på att vi inte är tillfreds. Hur skulle det se ut om folk gick runt och var nöjda med sina prylar och kläder? Att i en sådan kultur frivilligt ge bort något är i sig en motkultur.
Paulus försöker hjälpa de Jesustroende i Korint att förhålla sig kristet till sina pengar, och därmed också till sina medmänniskor. I 2 Kor ägnar han två kapitel åt att förbereda dem på den insamling som äger rum, då deras kristna syskon i Jerusalem är med om hungersnöd och stor brist. Paulus reser personligen runt och samlar in gåvan, och tanken är att den ska ligga färdig när han kommer.
2 Kor 9:1-8
Det är från den här texten vi hämtat uttrycket ”Gud älskar en glad givare”.
Paulus befinner sig i Makedonien, och församlingen i Achaia (regionen där staden Korinth ligger) har gett löfte om att man vill vara med i stödet. Det löftet har sporrat andra att göra likadant.
Det är också min erfarenhet. Ibland är andras iver en god sporre i mitt givande.
Det är också noterbart att det inte är fråga om stundens ingivelse eller en känslokick att ge, utan Paulus förbereder dem ett år i förväg, och de ska planera och lägga undan för att vara beredda när det är dags att överlämna gåvan. Var och en, säger han, ska ge som han har beslutat sig i sitt hjärta. Det verkar inte som att han hänvisar till principer eller att alla ska ge lika mycket. Inte heller procentuellt ska alla ge lika mycket. Det är nämligen viktigt att det sker utifrån en frivillighet och ett eget beslut.
Men, är inte detta lurigt i vår postmoderna kultur? Alla ska följa sitt hjärta och göra som man vill har ju inte direkt gynnat generositeten och osjälviskheten.
Nej, men nyckelordet är beslutat. Det fattas ett beslut grundat på behovet (lidandet i Jerusalem), tillgångarna (i kap 8 talar han om att var och en ska bedömas utifrån vad man har och inte utifrån vad man inte har) och viljan (det är ett hjärtats beslut).
Ett hot, menar Paulus, mot givandets glädje är olusten och tvånget (v 7). Om man ger utifrån en känsla av att ha blivit manipulerad eller tvingad blir det inte bra. Gång på gång i bibeln talas det om människans frihet, och Gud verkar slåss mycket målmedvetet för den friheten. Tvånget kommer från demonerna, men friheten kommer med Jesus Kristus.
Alltså: poängen är inte att ett flåsigt kollekttal ska få oss att ge lite mer än vi egentligen vill, och dessutom avkrävas glädje samtidigt. Vi ger inte heller för att vi inte vågar annat. Allt det luktar olust och tvång, alltså motsatsen till den glädjefyllda generositeten.
Matt 6:19-21
Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Alla som köpt något riktigt dyrt man länge spanat på vet vad detta vill säga. Man sparar och längtar, och till sist har man det! Pengar äger en märklig förmåga att rikta vårt hjärta.
Lägg märke till vad Jesus inte säger här. Om det stod tvärtom, att där ditt hjärta är kommer också din skatt att vara, då vore det liksom förutbestämt. Men nu öppnar sig en möjlighet: Man kan ta sin peng och leda sitt hjärta genom att samla pengen på rätt ställe.
Jag hör ingen piska vina varken i Paulus text eller i Jesu undervisning. Nej, det är snarare en inbjudan. Man kan fatta genomtänkta beslut i sitt hjärta, fria från olust och tvång, sporrad av andra givare i en gemenskap.
Slutligen:
Före tidens början, säger bibeln, hade Gud fattat beslutet att en dag sända sin son till världen. Det sker i förnedring och brutalitet, men det sker också med smak av den glädje som alltid omger Guds väsen. Hebr kallar Anden för ”glädjens olja”. Tänk dig att Gud genom generationerna och alla årtusenden gått och längtat: snart ska jag ge min gåva. Vilken glädje!
Det som händer när...
Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/och-hans-namn-ska-ge-folken-hopp-ar995
Matt 12:18-21
Vem erbjuder hopp i vår tid? Isarna smälter, isbjörnarna svälter, regnskogarna brinner, skövlas och dör och i världshaven finns det mer plast än fisk. De galna ledarna avlöser varandra i Turkiet, Ryssland, Ungern, USA, Myanmar, Kina... Vad kan man hoppas på?
Gud har skapat människan. Han gör det med en tydlig avsikt att på djupet relatera till henne. Men människan väljer bort Gud till förmån för sig själv. Synden, människans inkrökthet i sig själv, är därmed ett faktum. Det står att ”Gud kommer vandrande i trädgården i den svala kvällsvinden” i Edens lustgård, och Han frågar: Adam, var är du?
Men människan har gömt sig för Gud. Tilliten är bruten, och fast Gud kommer vandrande i kvällsbrisen uppfattas han som ett hot.
Genom hela GT söker Gud hela den brutna kontakten, genom regler, genom ett folk som ska berätta om Guds godhet, genom varnande profeter som berättar om konsekvenserna av denna människans inkrökthet i sig själv, men synden och skammen har drivit människan in i ensamheten och hopplösheten.
Det är då Gud sjösätter den plan han haft från början. Han sänder sin son som vandrar i våra skor och försöker dra människan tillbaks till sig själv genom att visa den ultimata godheten. Detta har utlovats genom hela GT. Där utlovas att så småningom kommer en ny slags makthavare, Guds egen räddare och utsände. Förväntningarna byggs upp genom generationerna.
Och så kommer Jesus. När Matteus skriver sin Jesusberättelsefinns detta citat, redan då flera hundra år gammalt, insprängt i hans bok. Det är en slags sammanfattning av vem Jesus är och vilket ärende han har.
Han ska inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. (v 19)
Det är en annorlunda ledare som kommer till världen. Han är så fri från ängslan och nervös hunger efter publicitet, och han bygger inte ständigt sitt varumärke. När det blir kritik runt hans person står han kvar, men när de försöker hylla honom och göra honom till kung gömmer han sig.
Han ska inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan (v 20)
Ett strå var i dåtidens språkbruk något svagt, och ett knäckt strå slängdes bort. Det svaga och utsatta har Gud särskild omsorg om. I hans gäng är de polerade och flammande inte lika intressanta som de knäckta och tynande.
...utan han ska en dag föra rätten till seger. (v 20)
Rättvisan, rätten ska en dag fullbordas, och det vi möter i Jesus är Guds sätt att ta hand om hopplösheten, ondskan, mörkret och all världens djävulskap. Han gör det genom att tjäna, älska och dö. Han älskar världen tillbaks till Gud. Varje galen makthavare, hustrumisshandlare, skojare, lögnare, pedofil och utsugare ska en dag se in i tillvarons mest utgivande kärlek. Jag tror att många kommer att flacka med blicken när de förstår hur makt kan användas.
Och hans namn ska ge folken hopp. (v 21)
När bibeln talar om namn betyder det person. Gång på gång påminner bibeln om att politiska ledare kommer att svika, oavsett partifärg eller ideologi. Världens hopp är djupast kopplat till någon helt annan.
Matteus poäng är att historien inte löper amok. Den mänskliga historien måste läsas genom linsen Jesus Kristus. Han kom hit, han gav Gud ett ansikte, han dog och han uppstod igen.
Vad för slags hopp erbjuder kristen tro? Vad är rimligt att förvänta sig? Han har inte glömt världen. Han har inte kasserat planen. En dag kommer han tillbaks, och då möter han världens nöd med den djupaste barmhärtighet.
Många i vår tid förlorar hoppet, och oron, hopplösheten och rädslan är påtaglig. Måste man fly in i distraktioner för att orka? Nej, Gud har inte gett upp. Hans namn ska ge folken hopp. Jesus...
