Undervisning från Predikningar Ryttargårdskyrkan, 760 avsnitt

Anton Johnsson
Under ytan
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/under-ytan-del-6-ar59g
Predikotext: Jer 2:1-13, 23-37.
När profeten Jeremia ska beskriva vad det innebär att lämna Herren för att tjäna falska gudar är det två bilder han återkommer till: törst och sexdriften.
Gud är den eviga källan med klart källvatten – den som släcker vår törst. Men det går också att få smak för annat än friskt källvatten. Det går att mätta sin törst på Coca-Cola även om det inte är det är dåligt för dig.
Gud talar om sig själv som brudgummen, som den som valt att gifta sig med Israel. Folket har i sin tur förälskat sig i Gud. Men så är det inte längre. Gud menar att folket blivit som ”ett ystert kamelsto” som löper kors och tvärs genom öknen för att tillfredsställa sin lust. Israel springer tillbaka till de egyptiska gudarna. Precis som någon som inte lyssnar på rim och reson för att den är förälskad säger kamelen: ”Lönlöst! Jag älskar främmande gudar och dem vill jag följa”. Förälskelse har mindre med intellekt och mer med drift att göra, på samma sätt är det med avgudadyrkan.
Jesus pratar om Mammon, rikedomen, som en avgud. Pengar är inte bara siffror på ett bankkonto som vi skaffar grejer med. Nej, pengar får oss att drömma om vilka vi skulle kunna bli om vi hade dem. Och så börjar de styra vårt liv. Det finns också en Sista Utvägen-avgud som folket längtar efter. När allting skiter sig vänder de sig tillbaka till Teddybjörnsguden som inte har några krav och ingen direkt personlighet och ropar: ”Kom och rädda oss!” Få oss att känna oss trygga! De begär trygghet, och så formar de sin bild av Gud utifrån denna längtan. Det finns också macho-guden. Vissa män vill ha en macho Gud för att de själva känner en brist på manlighet. Vad vi längtar efter, vad vi begär och vad vi tillber hänger ihop.
Avgudadyrkan och etik hänger därför ihop. Folket vill ha en Gud som låter dem fortsätta leva som de vill, som låter dem fortsätta ignorera och skinna de fattiga. Inte en Gud med massor av etiska krav. De vill inte ha en Gud som identifierar sig med de fattiga, och definitivt inte en Gud som så till den milda grad identifierar sig med de fattiga att han blir en av dem – som föds i ett stall och som långsamt går mot Jerusalem för att bli korsfäst mellan två rövare.
Ibland kan vi längta så mycket efter att göra som vi vill att Gud framstår som ett hinder. Gud anklagas för att vara ”en öken för Israel, ett mörkrets land” (2:31). Längtan efter gudar som uppfyller önskningar och ger nationell trygghet utan motkrav får Israels Gud att framstå som öken och mörker – när han i själva verket är den enda som kan befria dem därifrån.
För detta är ett faktum: alla avgudar sviker. De är ingenting. De kan inte rädda. Nationer faller, ekonomier kraschar, säkerhet och självtillräcklighet är här idag och kan försvinna lika snabbt imorgon. Vår Gud består för evigt, källan med det friska vattnet, den som kan mätta våra begär.
Men de goda nyheterna är dessa: Gud begär oss! Gud längtar efter oss! Gud vill ha med oss att göra! Gud vill gifta sig med oss, som ett folk. Gud vill ha oss i nöd och lust, och till skillnad från avgudarna så sviker Gud inte. I Uppenbarelseboken finns igen bilden av bröllop och vatten (Upp 21:1-6). Gud stillar törst och mättar vårt begär. Låt oss därför inte nöja oss med avgudar som sviker.
Kristen tro är övningen i att bli kritisk mot sin samtid och dess avgudar. En av det bästa sättet att göra detta är att sänka sig ner i Bibelns värld. Detta eftersom Bibelns värld är så annorlunda gentemot vår, vi kan då börja se kontrasterna, och se vad som inte är en god idé att sätta sitt hopp till. Bönen, att lyssna in Gud är också en av de bästa formerna av terapier mot avgudadyrkan. För när vi bara är med Gud, när vi sakta dras in i Guds närhet, då börjar vi se att det finns någon som kan tillfredsställa vårt ...

Sofia Johnsson
Under ytan
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/under-ytan-del-5-ar59e
=== Tillit mitt i det obegripliga ===
Tro beskrivs ofta som tillit, att luta sig mot något med hela sin tyngd, hela sin kraft. Tilliten till Gud är något människan kämpar med genom hela Bibeln och så också vi. Frågan är hur vi kan ha tillit till Gud mitt i det obegripliga?
Hur tränar sig Jesu mor Maria i tillit mitt i det obegripliga när ängeln säger till henne att hon ska föda Guds son som ska regera för alltid? Luk 1:38 ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Maria kan inte vid det tillfället ha fattat vidden av sitt ja. Men ändå borde hon anat att om det blir så här kommer det skapa problem, vad ska hon säga till mannen hon är förlovad med när hon helt plötsligt blir gravid utan hans inblandning? Eller vad ska hon säga till alla runtomkring? I den hederskultur hon levde i skulle hon bli utslängd, utfryst… Trots det säger hon, må det ske med mig som du har sagt. Här tror jag vi hittar en nyckel till att lita på Gud mitt i det obegripliga, det handlar om överlämnande. Att lägga sitt liv i Guds händer, att överlämna sitt liv. Att säga jag förstår inte detta men Gud jag lämnar mitt liv i dina händer. Jag väljer att lita på att du är god.
Jesus är också ett exempel på överlämnande. Natten innan Jesu död ber han i Getsemane trädgård i ångest, Matt 26:38, Luk 22:44. Det är ingen from bön utan ett djupt ångestfull. Jesus säger gång på gång jag vill inte detta men säger också så småningom, Gud låt din vilja ske inte min, Matt 26 v.39 och 42. För att kunna överlämna sitt liv till Gud måste man som Jesus börja med att vara sann, jag vill inte detta, jag önskar något annat. Eller som Maria, hur i hela världen ska det kunna ske? Sen kan man lämna sitt liv till Gud vilket ingen annan kan be dig göra, är inget man göra lättvindigt. Grundläggande frågan för att göra detta är, tror du verkligen att Gud är god? Att Gud vill dig väl?
Insikten om Guds godhet behöver ofta växa fram stegvis. Vi ser också ofta Guds godhet i backspegeln, därför kan det vara bra att skriva dagbok som man kan gå tillbaka till och kolla. Desto mer jag upptäcker Guds godhet, desto mer vågar jag lämna över av mitt liv till honom, även av det obegripliga. Det där överlämnandet är något vi får göra gång på gång eftersom vi bär fram oss själva som levande offer, levande offer kan välja att ta tillbaka saker, Rom 12:1.
Maria får överlämna sig till Gud i Luk 2:34-35 där hon inser att ha Jesus som barn kommer medföra smärta för henne. Även vid Jesu kors ställs hon inför det obegripliga och vi antar att hon än en gång behöver överlämna sitt liv Joh 19:25-28. I de versarna finns en nyckel när vi kämpar med det obegripliga. Jesus kopplar ihop lärjungen Johannes med sin mor Maria. När du möter det obegripliga i ditt liv är det lätt att dra sig undan ifrån församlingen, men gör inte det. Du behöver inte sjunga med i sångerna, prata och heja på en massa folk, men se till att möta andra kristna som kan tro och hoppas i ditt ställe när du själv inte orkar och kan.
Vi kanske inte lägger våra liv i Guds händer för vi är osäkra på Guds godhet, om det verkligen håller. En annan grej kan vara att vi själva vill ha kontrollen. Tänk om jag lämnar det här till Gud och så blir det inte som jag har tänkt. Tänk om jag lämnar det här till Gud och han inte gör något åt det, det fortsätter vara lika illa. Det finns inget löfte, lämna allt till Gud och allt blir jättebra. Det är en möjlighet att saker fortsätter vara som de är just nu. Men en annan bild är också den att Gud inte är som oss, att ur spillrorna, ur döden, gör Gud något nytt.
=== För samtal ===
Varför tror du att det ibland kan vara svårt att lita på Gud mitt i det obegripliga?
När du ser tillbaka på ditt liv, på vilka sätt kan du se att Gud visat sin godhe...