Undervisning från Predikningar Ryttargårdskyrkan, 760 avsnitt

Fredrik Lignell
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gor-nagot-vackert-av-allt-som-gar-sonder-har-ard2i
Tänk vad mycket fult det finns. Saker som inte kan och inte bör sminkas och förskönas. Små barn som flyter upp vid Medelhavets strand, på flykt från diktatorer, krig och fattigdom. Kärleken till pengarna och till tillväxten som överskuggar allt och sätter klimatfrågorna i bakgrunden så att de fattigaste än en gång drar kortaste strået. Unga människor som inte ser något framtidshopp eller vet om de ska orka leva. Eller klädföretaget på nätet som säljer sexdockor som ser ut som små barn i en kommers helt befriad från moralisk kompass.
Kanske ser du dig omkring i din närhet och tänker likadant. Vad mycket som gått sönder, vad lite som blev av. Sjukdomen, den kroniska smärtan, de taskiga finanserna och de krångliga relationerna är svåra att bära. Somligt i livet har blivit trasigt och fult.
Hur låter hoppets röst in i allt detta? Allt tal om hopp bottnar i en berättelse, en räcka faktiska händelser som äger rum under en mycket kort tidsperiod. Det är några dagar i världshistorien som kodar ett kristet hopp.
Apg 2:22-24
Det är dessa händelser, sveket, gripandet, domen, korsfästelsen, gravläggningen och den tomma graven med den bortrullade stenen som är kristen tros absoluta epicentrum. Det var här allt blev annorlunda.
Att fästa en naken man på en träpåle tills han dör är förfärande och motbjudande. Här ser vi syndens fulaste ansikte, allt som förfelats och förstörts i tillvaron. Det som händer i påskens berättelse har med ondskan att göra, med det fulaste världen skådat. På korset samlas allt det mörkaste världen smakat. Det är som att all tillvarons dissonans och smärta trattas ner till snickarsonen från Nasaret. Det är en brutal avrättning — romarna hade förfinat plågan till fulländning — men det är också så mycket mer. Guds Son, Jesus Kristus, hämtar in allt mörker i sin egen kropp. Han blir, påstår Paulus, ett med synden.
Det är här, mitt i allt det fula, med smaken av död i munnen vi ber flämtande böner, som Tomas Andersson Wijs sångtext:
Gud, om du hör mig, jag kommer som den jag är
Gör nånting vackert av allt som går sönder här
Så varför hänger det ett kors på väggen i kyrkan? Något har hänt med korset. Om man tittar noga har det fula förvandlats till något vackert. Inte ens det romerska rikets mest fasaväckande sak är utan skönhet i Guds hand. Gud, i sin allmakt, tog korset i sina händer och gjorde något oemotståndligt av det. Symbolen för död och förintelse, för rädsla och fruktan, för imperialism och skräckvälde blev i Guds hand symbolen för nåd, barmhärtighet, seger och nytt liv. Gud förvandlar det fula till skönhet.
Om Gud har uppväckt Jesus från de döda, vilket Petrus predikar och vi ju påstår, då måste vi tänka om i fråga om precis allt. Jesus har dött på ett romerskt kors, men Gud har uppväckt honom från de döda. På korset ser vi det fulaste, trasigaste och mest förvridna mänskligheten någonsin skådat — en Gud förenad med synden och med all tänkbar djävulskap — men det är också där vi ser skönheten i Guds gränslösa kärlek – den skönhet som räddar världen. Förvandlingen från det groteska till det vackra säger massor om Guds försonande kraft i Jesus Kristus. ”Om korset kan räddas, då kan världen räddas. Om korsfästelsen kan göras vacker, då kan allt göras vackert.” (Brian Zahnd)
Min enkla poäng i dagens predikan är att oavsett din fajt, oavsett hur flämtande ditt hopp är, oavsett hur dåliga kort du har på hand när det gäller hälsa, pengar, relationer, besvikelser eller oro kan Gud röra vid omständigheter och göra vackra saker av det som gått sönder. Redan nu. Jag lovar inte att alla i din närhet ska bli friska, att inget mörker ska prägla ditt liv. Men i Guds hand kan skönhet till och med fra...

Eva-Marie Hultberg
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/inga-tarar-ar50j
Idag läste vi följande texter från Uppenbarelseboken:
Upp 21:1-5
1Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. 2Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 3Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: »Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, 4och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.« 5Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.« Och han sade: »Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna. «
Upp 22:1-5
Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. 2Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. 3Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. 4De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. 5Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet.

Emmanuel Bäckryd
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lita-inte-pa-maktiga-man-ar85h
Sammanfattningsvis: Psaltaren 146, denna gamla text, den talar kraftfullt in i vår tid.
Den säger oss tre saker om Gud:
(1) Gud är evig.
(2) Gud är den ende HERREN – ja, vi som lever efter korset och uppståndelsen kan säga att Jesus är den ende HERREN. Jesus är unik, han är den ende.
Och (3) Gud är skaparen.
Ingen människa kan vara dessa tre sakerna. Vårt hopp står till den evige och ende Herren som har skapat världen, till den som är alfa och omega, början och slutet, alltings ursprung, mål och mening. Det är honom vi följer.
Psaltaren 146 ger oss också tre aspekter på vad det mer konkret kan innebära att följa honom, tre aspekter av vad det kan innebära för oss att vara ett HOPPETS tecken i världen:
(1) I Jesu Kristi efterföljd är vi ett hoppets tecken genom att vi värnar om de svaga och utsatta.
(2) I Jesu Kristi efterföljd är vi ett hoppets tecken genom att vi tar vårt ansvar i vård och omsorg– praktiskt och ekonomiskt men också i förbön, här i Sverige och utöver vår värld.
(3) I Jesu Kristi efterföljd är vi ett hoppets tecken när vi väljer att gå korsets och tjänandets väg, dvs när vi inte försöker härska ÖVER andra utan i stället gör som Jesus. Det är Jesus Kristus vi följer, det är han som är vårt föredöme och vårt hopp.
Så låt oss inte sätta vårt hopp till ”mäktiga män”, låt oss i stället lita på Jesus Kristus. Psaltaren 146 börjar och slutar med ett Halleluja, som ju betyder Prisa herren! Och därför är det väl passande att avsluta den här predikan med just de orden: Prisa herren! Amen.
För samtal:
Vad innebär det att Jesus är den ende Herren – unik och oersättlig? Hur skiljer sig Jesus från andra ledare eller förebilder?
Hur kan vi som kristna visa att vårt hopp står till Gud och inte till "mäktiga män"? Finns det situationer där vi i vår tid speciellt frestas att sätta vårt hopp till något annat än Gud?
Hur kan vi som församling i ännu högre grad vara ett hoppets tecken i Linköping, Sverige och världen? Vad skulle det kunna innebära att ”imitera” Gud?

Anders C Nilsson
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/en-ny-himmel-och-en-ny-jord-ar8he
I den här predikan utforskar jag det kristna hoppet om skapelsens framtid – vi ska inte bort från världen, utan väntar på en förvandling av den, en förvandling som redan är på gång. Predikan är uppdelad i tre delar, och vi läser tillsammans ur Romarbrevet 8:18–22, Uppenbarelseboken 21:1–4 och Johannesevangeliet 20:24–29.
Jag börjar med en dikt jag skrev förra sommaren, En doft av hopp, där luktärter väcker minnen av barndom, hemkomst och tacksamhet. Den enkla blommans rika doft blir ett tecken på Guds närvaro och en påminnelse om att Eden är vårt hem. Den sinnliga skönheten i skapelsen är inte bara något vi njuter av – den är ett eko av Guds godhet. Men samtidigt bär vi på oro över klimatkris och miljöförstörelse. Vad säger det kristna hoppet om vår jord?
Skapelsen som vår hem
Vi börjar med att återupptäcka jorden som Guds goda skapelse – vårt hem, inte något vi ska lämna bakom oss. Jag talar om hur gnostiska idéer och filosofisk dualism har påverkat synen på den fysiska världen som något lägre och den andliga som något högre. Men Bibeln säger något annat: Gud såg att det var gott. Och det största beviset för att Gud inte har förkastat skapelsen är inkarnationen, att han själv klivit in i den och blivit människa. Vårt hopp handlar om något mycket större än att vår själ ska komma till himlen när vi dör, nämligen om kroppens uppståndelse och hela skapelsens befrielse. Gud söker oss – som han sökte Adam – och kallar oss att ta ansvar för världen. Klimatkrisen är inte bara ett vetenskapligt faktum, utan också ett rop från Gud: "Människa, var är du?"
En gammal jord blir som ny
Sedan fördjupar vi oss i mysteriet att himmel och jord ska förnyas. Bibeln talar om en ny jord – inte som något helt annat, utan som en förvandling av det gamla. Det grekiska ordet kainos antyder kvalitet snarare än tidpunkt. Gud är som krukmakaren som omformar leran. Vi ser detta redan i Jesus uppståndelse – en kropp förvandlad med nya förmågor men ändå igenkännbar. Detta är obegripligt för oss, och jag delar bilder som kanske kan hjälpa oss förstå: fröet som blir ett träd, larven som blir en fjäril. Det goda vi upplever i skapelsen idag – smak, färg, doft, skönhet – är bara en försmak av något ännu mer verkligt och förädlat i den nya skapelsen. Genom att förstärka det sinnliga kan vi ana den fullkomliga värld som Gud har lovat. När det gäller den nya skapelsen finns här alltså både en kontinuitet, en koppling till det gamla, och diskontinuitet, något helt nytt. Det lilla ordet och hjälper oss att undvika två diken: å ena sidan att strunta i skapelsen som om den inte spelar någon roll, och andra sidan att tro att vi själva kan rädda världen utan Guds ingripande. Det håller ihop hoppet om förvandling med vårt ansvar här och nu – både Guds kraft och vår medverkan behövs.
Den historiska grunden för vårt hopp
Slutligen landar vi i det som gör hoppet trovärdigt: historien om Jesus. Hans liv och död är historiska fakta, men uppståndelsen är ett mysterium som kräver tro. Ändå är det just detta som bar den tidiga kyrkan som växte ofattbart – vittnesbörden om den uppståndne Jesus. Paulus skriver att över 500 personer såg honom, och att utan uppståndelsen är vår tro tom. När vi har svårt att tro och hoppet sviktar, då får vi luta oss mot varandra. Tillsammans sitter vi ihop som en enda kropp och det gäller också alla dem som har gått före. Jag avslutar med en dikt där mina erfarenheter och min tro flätas samman med Tomas erfarenhet för 2000 år sedan. Tillsammans får vi stämma in i kyrkans bekännelse: Att Jesus är vår Herre och Gud.
Samtalsfrågor
På vilka sätt har du märkt att du – medvetet ell...

Emmanuel Bäckryd
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/de-dodas-uppstandelse-och-ett-evigt-liv-arc1g
Utgångspunkten är den apostoliska trosbekännelsen och Första Korinthierbrevet 15:35–44, där Paulus beskriver uppståndelsen som en övergång från kroppslig förgänglighet till kroppslig oförgänglighet. Paulus talar om två slags kroppar: den jordiska som vi har nu, och den himmelska som vi ska få en gång. Den senare är en "andlig kropp", inte i betydelsen immateriell, utan en kropp vars livskraft kommer från den helige Ande. Denna kropp är oförgänglig för den är genomsyrad av Guds härlighet.
Predikan bemöter också idén att evigt liv skulle vara långtråkigt. Här betonas att evigt liv inte bara handlar om tidens längd utan om livets kvalitet. Det är ett liv fyllt av mening, glädje och gudsnärvaro.
Slutligen lyfts vikten av att ära Gud med sin kropp redan nu. Kroppen är ett tempel för den helige Ande, och därför spelar det roll hur vi använder den – i ord, handlingar och relationer. Andens närvaro kan ge en försmak av det kommande livet.
Predikan avslutas med Paulus ord från Romarbrevet 15:13: "Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid, så att ni överflödar i hoppet genom den heliga andens kraft."
Samtalsfrågor:
1. Hur brukar du tänka om ”livet efter detta”? Var det något i predikan som förvånade dig eller var en aning oväntat?
2. Vad betyder Paulus liknelse om sädeskornet för dig personligen?
3. Hur påverkas vår syn på livet om vi tänker på Andens frukt i relation till Paulus uppmaning att ära Gud med kroppen. (Andens frukt är kärlek, glädje, frid/fred, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet, självbehärskning.)

Emmanuel Bäckryd
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gryningens-folk-ar691
Bibeltexten är 2 Pet 1:19 (SFB15):
”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan."
I predikan borrade vi i bilden om en gryning. Mörkret tid har varit, nu stundar dagen. Jesu liv, död och uppståndelse är världshistoriens gryning! Denna gryning har pågått i snart 2000 år, och vi ser en intensiv rosa strimma borta vid horisonten i öster. Solen är på gång, dvs vi väntar ivrigt på Jesu återkomst. Då ska solen gå upp. Men medan vi väntar så bär vi redan nu ”morgonstjärnan” i vårt inre, redan nu är vi kallade att låta den lysa klart, redan nu kan vi vara ett hoppets ljus som lyser i den här världens mörker och vittnar om att solen är på gång. Och det är också vårt uppdrag att peka på det där rosa bandet vid horisonten i öster och berätta för världen: Hör ni, gryningen är här! Jesus är Herre och han är på gång! Solen håller på att gå upp! Vi lever våra liv (med allt vad det innebär) i skiftet mellan natt och dag, mellan mörker och ljus, mellan det gamla och det nya. Vi är gryningens folk.
1. Känner du dig som en del av ”Gryningens folk”? Varför/varför inte, och vad betyder det för dig?
2. Uttrycket ”redan nu-inte än” fångar upp mycket av vad dagens predikan handlar om. Hur förstår du det här uttrycket? Vad betyder det konkret, för dig?
3. På vilket sätt är Gamla testamentet bärare av hoppets budskap?

Eva-Marie Hultberg
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/uthallighet-och-hopp-ar7bh
För att en båt ska kunna ligga still ute till havs, kanske i ett oväder, behöver den förankras i något, man behöver kasta i ankaret. Det spelar roll vilket material ankaret är gjort av, hur stort och tungt det är och vad man förankrar det i.
Bilden av ett ankare har kommit att bli bildspråk för HOPP. Ett ankare ger en förankring och en fast punkt nere i vattendjupen. Vi kan inte se det men vi kan ändå lita på att det håller. Det är därför ankaret är hoppets symbol, vi har en trygg punkt att hänga fast vid när det stormar. Den punkten finns precis som med ankaret någonstans där vi inte kan se den; i Gud och i den framtid han har lovat oss.
Ett tillräckligt stort och starkt hopp är förankrat i Gud själv, i det han sagt om sig själv, det han lovat, inte minst att vi en dag ska få vara hos honom för evigt, den dagen då också ondskan ska få ett slut.
Om vi sätter vårt hopp till något som inte går att lita på; vår hälsa kanske, eller en anställning eller fred, eller lagom väder… då är vi inte tillräckligt förankrade när det börjar blåsa.
Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Hebr 10:23
Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. Rom 15:4
Vi läste: Bekänna vårt hopp, bevara vårt hopp. Det sker genom vår uthållighet, och samtidigt… genom att vi bekänner och bevarar vårt hopp, så kan vi vara uthålliga.
Hoppet och uthålligheten verkar på något sätt höra ihop, växeldra, vara beroende av varandra.
Hoppet gör det möjligt att vara uthållig. Uthålligheten gör det möjligt att bevara vårt hopp.
Utan ett uthålligt hopp, utan förankringen i honom, är risken att vi driver vi omkring, tappar riktningen, förlorar ögonkontakten med Gud, och då kan utmaningarna i vad vi har runt omkring oss i världen bli helt övermäktiga.
Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat. (Hebr 10:35-36)
Det finns något med hoppet och uthålligheten som spelar roll också utanför oss själva.
Vi som följer Jesus, vi som kyrka, har fått ett uppdrag att göra Guds vilja, att göra Guds vilja känd, att se Guds vilja förverkligad, att helt enkelt se Guds rike växa.
Uppdraget är att tillvaron här ska bli mer likt hur Gud tänkte, att vår värld skulle genomsyras allt mer av Guds kärlek, godhet, glädje, barmhärtighet och… HOPP. Så att fler fick lära känna Jesus och sätta sitt hopp till Gud.
Vi ska inte ge upp vår frimodighet, men vi får också veta att vi behöver uthållighet att stå kvar, förankrade, rotade i Guds kärlek, så att vi kan göra hans vilja och få vad han har lovat.
Hur går det till? Hur är man uthållig, hur bekänner man orubbligt sitt hopp, hur bevarar man sitt hopp?
Vi kan läsa:
Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. (Hebr 10:23-25)
Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills h...

Eva-Marie Hultberg
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-det-vi-hoppas-pa-ar7ii
Vi har inlett ett tema om hopp, ett ord som används på så många sätt, och blir en synonym till ord med lite olika betydelser.
Om vi planerar en utflykt i eftermiddag, så hoppas vi att det ska va fint väder. Om du lagar mat hoppas du att det ska bli gott. Om vi ska till tandläkaren hoppas vi att vi inte har några hål. Så låter vårt språk helt enkelt. Kanske skulle vi lika gärna kunna säga att vi önskar oss fint väder.
Men frågan är vad som är ett verkligt hopp, och om det spelar roll vem eller vad vi hoppas på?
Det kristna hoppet som beskrivs i Bibeln bygger väldigt lite på att hitta sin inre superkraft utan istället egentligen helt på vem Gud är - vad han själv säger om sig själv.
Bibeln säger en massa om Gud. Att han har skapat världen. Att han är god. Att han bär allt. Att han är kärlek. Att han är ljus, och att inget mörker finns i Honom.
Vi kan t ex läsa:
Ps 107:1 Tacka Herren ty han är god, evigt varar hans nåd.
1 Joh 4:8 Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.
1 Joh 1:5 Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.
Men något vi behöver veta före allt det, eller ha med oss som en grund för att kunna sätta vårt hopp till vem Gud är, det är det faktum att Gud är evig!
Upp 1:8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.
Gud är evig. Han är början och slutet. Eller, han är i början och i slutet.
Uttrycket är ett försök att beskriva att han är evig, att han liksom omfamnar hela historien och tiden. Inget finns före honom, inget kommer att finnas efter honom. Han omfamnar allt.
Vart vi än vänder oss – bakåt i vår egen historia, det som är vår erfarenhet, varje steg vi tagit, det som vi blivit skadade av, det som vi inte förstår, det vi mött på olika sätt – han är i allt det, han var med, han såg. Och allt som ligger framför oss, det vi inte sett ännu, där vi inte varit ännu, det ovissa, där är han redan.
Och den mest givna sanningen är ju att han aldrig försvinner. Aldrig dör. Aldrig lämnar den här världen ensam. Han är för alltid. Han är för alltid kvar.
Varför är det viktigt när vi pratar om hopp, att Gud är evig?
Om han inte var evig skulle det inte vara så mycket värt att han är t ex god.
Jo, bra såklart att han är god idag, men om han ändå kan försvinna eller dö vilken dag som helst, så skulle ju den godheten inte vara så mycket att sätta sitt hopp till.
-
Det näst viktigaste är nog det faktum att han är trofast. Att han inte bara ÄR för alltid, utan också är densamme för alltid. Att han inte kan förändras, eller bryta något löfte.
Några bibelord om att Gud är trofast:
Han är vår klippa, hans verk är utan brist, hans vägar alltid de rätta. Han är en trofast Gud, fri från allt ont, han är rättfärdig och rättvis. 5 Mos 32:4
Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. Jak 1:17
Herrens ord är att lita på, han handlar alltid trofast. Ps 33:4
Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna. Ps 36:6
Ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet. Ps 100:5
Att han är trofast är en förutsättning för att det andra underbara han är ska vara något värt.
Det kristna hoppet handlar om vem Gud är.
Enligt Paulus har vi en hoppets Gud som både håller för att sätta vårt hop...

Eva-Marie Hultberg
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/radsla-eller-forvantan-ar821
Höstens tema handlar om hopp. En hel del ska redas ut så småningom, under resans gång.
Vi ska tala om vem Gud är, vad det finns för anledning att lita på honom; att sätta sitt hopp till honom.
Vi ska tala om uthållighet, att stå fast i hoppet. Vi ska tala om att inte lita på mäktiga män, de som är motsatsen till hurdan Gud är.
Vi ska tala om olika aspekter av den nya himlen och den nya jorden som Gud ska upprätta – hur blir det med allt det där. Vi ska tala om vad som inte finns i himlen – varför himlen är något att längta efter, mycket bättre än lekis.
Vi ska tala om att vi som kyrka har fått uppdraget att bära berättelsen om hoppet till den här världen. Och vi ska avsluta med att prata om bröllopsfesten – det där som väntar en dag.
Rädsla eller förväntan?
Vi kan läsa i Joh 14:1-3:
Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.
”…för att ni ska vara där jag är.”
Det kanske mest hoppfulla vi har i hela den bibliska berättelsen är att Gud vill vara med människan. Gud som kallas för pappa och Gud som sänder sin son Jesus att leva bland människorna så att vi kan se och veta hurdan Gud är. Gud som sänder en annan hjälpare, Anden som ska vara hos oss och påminna oss om allt som Jesus sagt. Gud vill vara med oss.
”Känn ingen oro” sa Jesus. ”Var inte rädda. Jag ska ordna så att ni en dag ska få vara där jag är”.
”Komma till himlen” har vi lite vardagligt kallat det genom åren. Och Jesus sa detta så att vi inte skulle vara oroliga i en orolig tid.
Problemet är att kyrkans predikanter och ledare genom historien inte använt de här orden bara som tröst, utan ibland gjort tvärtom och istället för att ta bort oro, snarare varit med och skapat mer oro och rädsla.
Det som skulle vara vårt hopp har i vissa lägen blivit mer som ett hot.
Men kom ihåg så här i starten: Det finns HOPP. Det finns tröst att hämta för trötta och oroliga människor. Framtiden ligger i Jesus´ händer, och vi behöver inte vara rädda.
”Känn ingen oro” sa Jesus. ”Ni ska vara där jag är”.
Det handlar inte om att tänka positivt, att lura hjärnan, att peppa sig själv.
Vårt kristna hopp är gett av Gud, bärs upp av Gud och är förankrat i Gud.
Paulus skriver en önskan eller en bön för församlingen i Rom: “Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den helige Andes kraft.” (Rom 15:13)
Tänk att vi kan få ta emot hopp!
Det kan få vara vår bön, för oss var och en och för vår församling den här hösten:
Gud, du som är hoppets Gud, fyll vår tro med all glädje och frid och ge oss ett allt rikare hopp genom den helige Andes kraft. Amen.
Samtal:
· Vi pratar om ”det eviga hoppet”. Har hoppet om evigheten, himlen någon betydelse i vår tid? Är den tanken hoppfull eller bara någon sorts flummig idé?
· Finns det blandade känslor kring ”himlen”? Rädsla? Osäkerhet? Förväntan och glädje?
· Om himlen som ett hopp inte betyder så mycket – vad beror det på?
· Vad tänker ni er att ”himlen” är? Hur blir livet där?
· Be gärna med Paulus´ord:
Gud, du som är hoppets Gud, fyll vår tro med all glädje och frid och ge oss ett allt rikare hopp genom den helig...