I denna predikan lyfter fader Mikael fram två viktiga punkter från dagens evangelietext, det mirakulösa fiskafänget (Luk 5:1-11). Den första är att vi måste lära oss att närma oss Gud för hjälp, så att vi inte ger upp under själens dunka natt "utan fångst". Den andra är att god kristen mission bygger på omvändelse, inte först och främst hos dem du missionerar, utan hos missionären själv. Se på Petrus: först när han erkände sitt eget behov av omvändelse inför Frälsaren fick han bli dennes "människofiskare".
Helige Porfyrios talar ofta om den andliga kampen. Till exempel sade han ”Du kommer inte bli ett helgon genom att jaga bort ondskan. Ignorera ondskan. Om du ser mot Kristus kommer han att frälsa dig” (Sårad av kärlek, 2024, s. 177), och på ett annat ställe framställer han två vägar till helgelse: dels ”den svåra och smärtsamma vägen som innebär kraftfulla utfall mot ondskan, och den enkla kärleksfulla vägen.” Den senare innebär rent konkret, enligt helgonet, att ”öppna en liten glugg [i din själs inre] för att släppa in ljuset så kommer mörkret att försvinna” (Ibid. s. 178-9). Med utgångspunkt i dagens Episteln (1 Petr 5:6-14) och Evangelium (Luk 10:16-21) predikar fader Mikael om den andliga kampens enkla väg.
Denna lördags predikan hämtar teman från såväl episteln (Hebr 6:9-12) som evangeliet (Mark 7:31-37). Fader Mikael framhåller det faktum att Gud inte är orättvis, men att vi människor gärna projicerar våra mänskliga förväntningar på honom och därmed lurar oss själva. Gud är dock inte orättvis, han är trofast. När vi klamrar oss fast vid hans trofasthet har vi gott hopp och frimodighet.
Sackeus omvändelse är lika oväntad som den är uppmuntrande (Luk 19:1-10). Fastän Sackeus var tullindrivare, och därmed avskydd av alla, såg Jesus vad som försiggick i hans hjärta. När han gick hem till honom mumlade de som stod runtomkring förargat: "Han har tagit in hos en syndare!" Detta, att döma sin nästa, är en av de svåraste synderna som vi kan begå! Varför? Ja, det förklarar fader Mikael i denna predikan.
Söndag efter Teofania (Matt 4:12-17) tog vi emot tolv personer i Kyrkans gemenskap genom dop och myrrasmörjelse. Fader Mikael predikar om varför vi döper, vad dopet är och vad som händer med den som döps.
Vi firar Kristi frambärandet i templet, också känt som Herrens möte (Luk 2:22-40). I denna predikan förklarar fader Mikael dess historiska innebörd; dess typologiska betydelse; hur den aktualiseras för oss under liturgin; samt personligen i vårt hjärta. Genom dessa fyra lager aktualiseras högtiden för oss idag.
”Omvänd er, ty himmelriket är nu här” (Matt 4:12-17). Vad är himmelriket och Guds rike egentligen? Och varför går det alltid åt skogen när människor försöker skapa ett jordiskt himmelrike utan Gud? Om detta predikar fader Mikael denna söndag.
Den blinde mannen utanför Jeriko (Luk 18:35-43) är en bild för människan. Livet i denna värld gör oss blinda för vår Skapare och Gud. Denna världens furste gör allt för att vi ska glömma bort Gud och vårt himmelska hemland. Men så som Jesus botade synen hos den blinde mannen, så kan han också bota vår syn idag. Fader Mikael ger tre exempel på hur vi kan se Gud idag, 1) i vår medmänniska, 2) i eukaristin, och 3) i den sanna teologin.
Fader Mikael lyfter fram tre viktiga detaljer ur evangelieläsningen om Jesu första brödunder (Matt 14:14-22). Dessa tre är 1) Guds bermhärtighet som den ende människoälskande, 2) den centrala platsen som den apostoliska traditionen har i vår tro, och 3) brödundret som bild för eukaristin.
De två blinda männen i dagens evangelieläsning (Matt 9:27-35) får frågan av Herren om de tror att han kan hjälpa dem. De svarar "Ja, Herre". Jesus botar dem och säger "Som ni tror ska det ske med er". Efter att ha läst detta stycke dyker frågan upp: vad är tro egentligen? Fader Mikael presenterar några vanliga missförstånd som visar på vad tro inte är. Därefter presenterar han en biblisk och ortodox förståelse av tro som vår lilla del i samarbetet mellan Gud och människa.
