Vi vet att vi ska älska Herren och vår nästa. ”På dessa två bud hänger hela Lagen och Profeterna.” Matt 22:40 Det låter bra. De två buden hör ihop. Men vi vill veta mer konkret hur vi ska älska vår nästa. Det ska vi tala om idag, och nyckelordet är omtanke. ”Så snällt av dig att du tänkte på det …” hör vi någon säga om något vi gjort för en medmänniska. Så låter reaktionen på vår omtanke. Det finns ansträngning bakom en omtanke. Först på ett mer ytligt plan, sedan mer påtagligt och, ja, till slut blir det en andlig ansträngning. Och, jo, det finns en gudomlig ansträngning också, Herrens allra yttersta ansträngning för att rädda oss människor.
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
Coverbild: Manoas offer. Målning av Eustache Le Sueur (1616–1655)
Pingstdagen: Sju veckor eller femtio dagar efter påsk, tio dagar efter himmelsfärden. Det markerar slutet på en unik händelse i världen. Det började med jungfrufödseln i Betlehem, fortsatte med många märkliga och omskakande händelser i Jesu liv. Kulmen nåddes i och med korsfästelsen och uppståndelsen. Och nu är vi framme vid slutskedet, utgjutandet av den Heliga Ande över apostlarna.
Det skedde när de var samlade för den judiska högtiden Shavuot, Veckohögtiden. Då fullbordades det gudomliga handlandet med mänskligheten enligt löftet i Johannes: ”Detta sade Jesus om Anden, som de skulle få som trodde på Honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.” Joh 7:39
Men nu var han förhärligad, och cirkeln slöts. Guds Ande kunde verka eftersom Gud i Jesus Kristus hade blivit människa och därmed hade all makt i himmel och på jord.
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
Coverbild: Pingst. Målning av Titian (1490–1576)
Firandet av Nya Kyrkans dag går tillbaka till Sanna kristna religionen # 791. Swedenborg nämner en händelse i den andliga världen och sätter ett datum på den, 19 juni 1770. Nya Kyrkans dag är unik, eftersom den firar något som vi tror hände i den andliga världen. Andlighet handlar om något som inte kan ses med det fysiska ögat. Det börjar i en icke-synlig dimension, vårt inre, ett medvetande som hör ihop med en högre värld. Detta påverkar sedan i allra högsta grad det som händer i den här världen, speciellt i våra handlingar. Det är därför inte konstigt att en fördjupad kristen tro firar något som går tillbaka till något som hände i den andliga världen.
”Herren sammankallade sina tolv lärjungar, som hade följt Honom i världen, och sände ut dem i hela den andliga världen till att predika det glada budskapet, att Herren Gud Jesus Kristus härskar, samt att Hans rike skall vara i evigheters evigheter.”
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
Coverbild: Jungfrun och barnet med änglar. Målning av Bartolomeo Cavarozzi (1587–1625)
Goda nyheter tycker vi om att höra, och så finns det annat som vi helst inte vill höra, t ex när någon påpekar att vi inte har gjort det vi har lovat. Eller ännu värre, gjort något helt galet och måste rätta till det. Och det kan vara dyrt dessutom. Så är det med vår andliga mognad också. Mognad kräver förändring, eftersom vi börjar med något som har klara brister. Det kallas egoism. Eller själviskhet om vi höjer temperaturen. Ja, ondska hör ju hemma där någonstans. Det själviska inom människan vill inte lyssna på tillrättavisningar, och ändå är det just det som behövs för den andliga mognaden. Därför ska vi lyssna på väktaren som är Guds Ord.
”Den som hör mitt Ord har evigt liv och har övergått från döden till livet.” Joh 5:24
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
Coverbild: Hesekiels vision. Målning av Raffaello Sanzio da Urbino (1483–1520)
Vi håller på att lämna vinter och kyla bakom oss och börjar tro på våren. Det är en tydlig förändring av ett tillstånd – i detta fall naturens tillstånd. Sådana förändringar går vi också igenom, som individ och som samhälle.
Uppenbarelseboken handlar om detta. De märkliga texterna har under ytan ett löfte om en ny tid, men också ett budskap om att skärpa till sig, andligen. Vår Herre och Gud Jesus Kris-tus – han som skickar en ängel till Johannes – vill nå fram med ett tydligt budskap: Tiden är nära, det vill säga, den kommer närmre ju mer vi lyssnar på Herrens undervisning. Det är vår uppgift!: ”Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö.” Upp 3:2
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
Coverbild: Johannes på Patmos. Målning av Hieronymus Bosch (1450–1516)
Vi inleder påskveckan med att uppmärksamma Jesu intåg i Jerusalem på det vi kallar palmsöndagen. Folket jublade: ’Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.’ Men vad betyder det att de såg honom som konung, och vad var det som väntade i Jerusalem. Berättelsen fortsätter ju fram till långfredagen med korsfästelsen och påskdagen med uppståndelsen. Det fanns två läger.
Allt i Ordet beskriver inre, andliga förändringar i människan. Det gäller också texten idag om Jesu intåg, ett intåg i vårt inre. Tar vi emot honom, eller …? Palmbladen som vi lägger framför honom är ett välkomnande, men håller det veckan ut?
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
Coverbild: Jesu intåg i Jerusalem. Målning av Giotto di Bondone (1267-1337).
Det finns ett löfte om en himmel, ett löfte om frid i sinnet, men ofta undrar vi över tillståndet i världen, över varför saker händer som de gör, varför saker som vi inte har bett om händer oss själva. Att tänka så är förståeligt, men tanken får inte stanna där. Den måste gå vidare, och vi måste tro att det finns en mening med svårigheter, lidande och motstånd på vår väg till den himmel vi hoppas på.
Swedenborg säger att det målet kan vi bara nå genom att gå igenom inre kriser. Målet som vi kallar pånyttfödelse, alltså en förnyelse av själens tillstånd, kräver att vi i oss själva avslöjar de svagheter vi har, svagheter för det som vårt lägre jag fortfarande hakar sig fast vid. I Uppenbarelseboken finns en sammanfattande bild för de två tillstånden – kampen och uthålligheten ställd mot att låta sig luras av egoismens mörka sidor.
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
Coverbild: Albrecht Dürer – Uppenbarelsen boken – Öppnandet av det sjätte sigillet.
Både när en kvinna föder ett barn och när en människa har tagit sitt sista andetag upplever vi att livet är något som ges som en gåva. Det lilla barnet för med sig nytt liv, ett liv som inte fanns tidigare. Det är ett under och vi berörs. När ett liv tar slut berörs vi på ett annat sätt.
Vi känner tydligt att kroppen och livet är olika saker. Något har försvunnit, eller gått någon annanstans. Nytt liv skapas. Det uttrycker sig i ett människoöde, och det går sedan vidare in i en annan dimension. Men faktiskt så finns det livet hela tiden i en andlig dimension. Vi är där samtidigt som vi, tack vare kroppen, är här på jorden.
Domarbokens berättelse om Manoa och hans hustru ger en varm inramning till den stora frågan om vad som verkligen är verklighet.
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
Coverbild: Bebådelsen. Målning av Jacopo Robusti, känd som Le Tintoretto (Il Tintoretto) (1518-1594).
”Den som lever ett liv i människokärlek och tro gör bättring varje dag, reflekterar över sitt eget onda, erkänner det, aktar sig för det och ber till Herren om hjälp.” En himmelsk lära om det Nya Jerusalem #163 Så ser en rätt förberedelse för nattvarden ut. Då kan vi lita på att vid deltagandet i nattvarden ”det heliga av kärleken och det heliga av tron strömmar in från Herren, och att det uppstår förbindelse.” En himmelsk lära om det Nya Jerusalem #212
Vi firar nattvard idag. Det är ett bättringens och pånyttfödelsens sakrament. Det förstärker vår tro på Herren och därmed vår känsla av att kunna lita på att han förlåter oss, när vi gör bättring. Dagens bibeltext handlar om detta. Äktenskapsbryterskan i Johannes, kap 8, känner sig skyldig och vet att döden står för dörren. Men … Herren Jesus Kristus tänker annorlunda!
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
Den väntade konungen, Messias, föddes i Betlehem, i Davids stad. Maria och Josef ville hålla tyst om det för att inte väcka uppmärksamhet. Ändå fick de besök av några herdar som sa att de hade fått veta av en ängel att detta hade skett. Och sedan var det dags för ännu mer uppmärksamhet, när vise män från Östern sa att de hade blivit ledda till Betlehem av en stjärna.
Alla dessa saker beskriver andliga realiteter, både i den andliga världen och i varje människas inre, i hennes andliga människa, som är den eviga människan. I dagens predikan tittar vi på vad Östern, Jerusalem och Betlehem betyder i berättelsen om de vise männen, som ”fylldes av mycket stor glädje”.
Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!
