Förra söndagen handlade det om att välja Guds perspektiv och att välja hans riktning. Israeliterna var inte villiga att göra det och fick tillbringa 40 år i öknen innan en ny generation till sist fick inta landet. Även idag handlar det om att välja riktning, för i Lukasevangeliet 9 kan vi läsa om hur Jesus plötsligt en dag ”vände sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit.” (9:51). En vandring som skulle ta honom hela vägen till kullen Golgata utanför Jerusalem och leda honom till döden på ett kors. Och även om det fanns ett pris att betala och även om det inte skulle bli enkelt så visste han att det inte fanns någon väg tillbaka. Spejarna och folket i öknen lät sig hejdas av alla problem och faror men Jesus satte allt sitt hopp till Faderns löften. I slutet av det 9:e kapitlet sätter han ord på kostnaden det innebär att följa Gud och att leva som en lärjunge och säger: ”Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike.”Jesus hade nått ”the point of no return” - det fanns helt enkelt ingen återvändo.
Med start idag och fram till påsk så ska vi slå följe med Jesus på vägen till Jerusalem. Titeln på denna nya miniserie är ”På vägen till den tomma graven” och tanken är att vi under dom kommande fyra veckorna ska göra några olika nedslag och ta reda på vad som hände i Jesus möten med olika människor. Vad delade han med dom? Vilket budskap förmedlade han med sina ord och handlingar? Vilka var de människor som han sökte upp?
Vårt första stopp ska vi göra i Lukas 10:e kapitel. Så greppa gärna din Bibel och häng med när jag läser vers 1-11. Lukas kapitel 10 vers 1 till 11.
Föreställ dig för ett ögonblick att du växer upp på en öde ö och det enda du har är en Bibel. Dagar blir veckor som blir månader och och efter 20 år blir du till slut räddad. Och när du kommer till civilisationen så söker du upp en kyrka. För under dom senaste åren har du ju läst Bibeln och upptäckt vem Gud är, vad Jesus har gjort och vem den Helige Ande är. Sannolikt skulle mycket av det du då möter kännas väldigt annorlunda i jämförelse med det du har läst. I synnerhet när det gäller Guds Ande finns det stora skillnader i det vi läser om jämfört med våra liv och kyrkans praktiker.
Idag när jag fortsätter på temat ”Ge det vidare” så handlar det om att du och jag får ”Dela Andens liv”.
Det var tidig morgon och redan packat med folk som hade sökt sig till Jerusalem för att fira skördefesten. En fest som man firade för att tacka Gud för skörden och som dom judiska rabbinerna firade för att komma ihåg den dag när Gud med dunder och brak uppenbarade sig på berget Sinai för att förmedla lagen och dom tio budorden. Plötsligt hördes ett enormt dån som lät ungefär som när en storm drar fram. Folket i stan letade upp platsen där lärjungarna var samlade och de blev häpna och förvånade. ”Vad var det som hade hänt? Å varför hörde dom några främmande människor prata andra språk?”. En del som fick vara med om det blev häpna och förvånade medans andra blev mer hånfulla och försökte skämta bort allt. Petrus tog då ett kliv framåt för att förklara vad som precis hade hänt.
Leta gärna fram en Bibel om du har en till hands och leta upp Apostlagärningarna kapitel 2 vers 17-21.
Idag ska jag runda av vårens tema som har handlat om den inre växt och mognad som skedde i aposteln Petrus liv och som Gud längtar efter att vi ska ge utrymme till i våra liv. De här senaste veckorna har inte varit en historielektion när vi har läst om Petrus. Tanken har varit att du och jag skulle få med oss något in i vårt eget lärjungaskap.
Jag gjorde en summering av temat redan förra söndagen så jag ska inte göra det nu - om du missade den så kan du se och lyssna på den på tullbrokyrkan.se eller där du hittar poddar. Men min bön och förhoppning är att vi alla var och en skulle fånga upp något från de här olika nedslagen i Petrus liv.
Idag när det är dags att runda av så är det som att cirkeln sluts. För vi kommer sluta ungefär där vi började för 17 veckor sedan. Då handlade det om att Petrus bekände Jesus som sin Herre och Frälsare. Det jag tänkte att vi skulle avsluta med idag är det som föregick själva bekännelsen och som kom att spela en avgörande roll både för Petrus och rentav för hela den kristna kyrkan. Dagens ledord och ämnet för min predikan är omvändelse. Det kommer handla om att leva ett liv i omvändelse.
