Förra söndagen handlade det om att välja Guds perspektiv och att välja hans riktning. Israeliterna var inte villiga att göra det och fick tillbringa 40 år i öknen innan en ny generation till sist fick inta landet. Även idag handlar det om att välja riktning, för i Lukasevangeliet 9 kan vi läsa om hur Jesus plötsligt en dag ”vände sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit.” (9:51). En vandring som skulle ta honom hela vägen till kullen Golgata utanför Jerusalem och leda honom till döden på ett kors. Och även om det fanns ett pris att betala och även om det inte skulle bli enkelt så visste han att det inte fanns någon väg tillbaka. Spejarna och folket i öknen lät sig hejdas av alla problem och faror men Jesus satte allt sitt hopp till Faderns löften. I slutet av det 9:e kapitlet sätter han ord på kostnaden det innebär att följa Gud och att leva som en lärjunge och säger: ”Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike.”Jesus hade nått ”the point of no return” - det fanns helt enkelt ingen återvändo.
Med start idag och fram till påsk så ska vi slå följe med Jesus på vägen till Jerusalem. Titeln på denna nya miniserie är ”På vägen till den tomma graven” och tanken är att vi under dom kommande fyra veckorna ska göra några olika nedslag och ta reda på vad som hände i Jesus möten med olika människor. Vad delade han med dom? Vilket budskap förmedlade han med sina ord och handlingar? Vilka var de människor som han sökte upp?
Vårt första stopp ska vi göra i Lukas 10:e kapitel. Så greppa gärna din Bibel och häng med när jag läser vers 1-11. Lukas kapitel 10 vers 1 till 11.
I måndags när jag hade min lediga dag tog jag med Harald på en utflykt ner till Halmstad och åkte bland annat förbi regementsområdet för första gången på nästan 25 år. Det väckte förstås en massa minnen till liv från tiden på Lv 6. Ett av dom där minnena utspelade sig en sommardag på ett skjutfält när befälen hade bestämt sig för att dom skulle drilla oss i att sätta upp tält. Solen gassade och alla tyckte inte att den där utmaningen var jättekul men kanske var det scouten i mig som tyckte att det där var ganska kul. Jag minns inte hur många omgångar vi körde eller hur många timmar vi höll på att resa och riva dom där gamla armétälten men ju längre dagen gick desto tydligare blev det att vi människor, vi har väldigt olika sätt att hanterar utmaningar på.
Vi möter dom hela tiden.
Vissa antar vi och andra slipper vi helst.
En del av oss ger upp innan vi har börjat och andra blir taggade att kavla upp ärmarna och anta utmaningen.
En del utmaningar är en nödvändig del av livet och andra är mer av frestelser som vi gör bäst i att hålla oss borta ifrån.
I dag när vi fortsätter gudstjänstserien som handlar om Jesus brev till sju församlingar i Uppenbarelseboken så handlar det om Brevet till Filadelfia och mellan raderna så anar vi en utmaning till kyrkan i Filadelfia.
I början på 80-talet fick någon på Postens huvudkontor i Solna en briljant idé. Fler tyckte uppenbarligen att det var en genialisk affärsidé så 1982 lanserades Postens ljudbrev. Jag vet inte om du känner igen det på bilden. För 12 spänn fick man ett vadderat och frankerat kuvert och ett kasettband som rymde 10 minuters inspelning på varje sida sida. Jag minns fortfarande idag hur vi testade det där hemma på morfars kasettbandare. Det var så coolt att någon hade kläckt idén att man kunde spela in ett meddelande på en kassett för att sedan skicka den på Posten. Uppenbarligen var vi inte så många som tyckte att det var, typ det coolaste man kunde hålla på med då i början på 80-talet, så några år senare försvann dom från marknaden.
De tre senaste veckorna så har våra gudstjänster handlat om några andra brev, nämligen Jesus brev till de sju församlingarna, som vi hittar i Uppenbarelsebokens 2:a och 3:e kapitel. Dom kom inte levererade i formen av gula kasettband i vadderade kuvert. Men när vi läser dom så kan vi höra Guds röst och tilltal till sin kyrka då som nu. För som vi har sett redan under de tre första veckorna så rör det sig om tidlösa brev. Det man kämpade med på platser som Efesos, Smyrna och Pergamon är inget unikt. För även om omständigheterna ser lite annorlunda ut så är det djupast sett, samma saker som VI fortsätter att kämpa med år 2020.
Jag tänker till exempel på kärleken och passionen till Jesus, som de kristna i Efesos hade förlorat.
Och precis som lärjungarna i Smyrna så behöver du och jag påminna oss om att vi inte ska dras med i oro och rädsla, så att vi förlorar perspektivet på vem Gud är.
Å i det efter-postmoderna samhället som vi lever i behöver vi - precis som lärjungarna i Pergamon - också vara på vår vakt så att vi inte kompromissar med tron och går vilse.
För dig som inte har varit med de föregående veckorna så är det viktigt att veta att själva poängen med breven till de olika kyrkorna var uppmärksamma det som var gott men också för att förmana och att tillrättavisa. ”Men varför då?” kan vi fråga oss.
Jo, helt enkelt därför att det stod så mycket på spel. För om de inte korrigerade sin kurs så skulle det i förlängningen få allvarliga konsekvenser.
Idag ska jag runda av vårens tema som har handlat om den inre växt och mognad som skedde i aposteln Petrus liv och som Gud längtar efter att vi ska ge utrymme till i våra liv. De här senaste veckorna har inte varit en historielektion när vi har läst om Petrus. Tanken har varit att du och jag skulle få med oss något in i vårt eget lärjungaskap.
Jag gjorde en summering av temat redan förra söndagen så jag ska inte göra det nu - om du missade den så kan du se och lyssna på den på tullbrokyrkan.se eller där du hittar poddar. Men min bön och förhoppning är att vi alla var och en skulle fånga upp något från de här olika nedslagen i Petrus liv.
Idag när det är dags att runda av så är det som att cirkeln sluts. För vi kommer sluta ungefär där vi började för 17 veckor sedan. Då handlade det om att Petrus bekände Jesus som sin Herre och Frälsare. Det jag tänkte att vi skulle avsluta med idag är det som föregick själva bekännelsen och som kom att spela en avgörande roll både för Petrus och rentav för hela den kristna kyrkan. Dagens ledord och ämnet för min predikan är omvändelse. Det kommer handla om att leva ett liv i omvändelse.
