Undervisning från Predikningar Ryttargårdskyrkan, 760 avsnitt

Fredrik Lignell
Palmsöndagen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/palmsondagen-vagen-till-korset-ar9ef
Joh 12:12-19
Idag inleds stilla veckan. Rubriken för den här söndagen, om man tittar i kyrkoårets texter, är ”vägen till korset”. När anträder Jesus vägen mot korset? På skärtorsdag? På Via Dolorosa? I konfrontationen med månglarna i templet, som sker senare den här veckan? Eller ännu tidigare? Kanske när han blir döpt?
Paulus säger att Jesus avstod jämlikheten med Gud och blev en tjänare. I samma ögonblick som Gud blir människa anträder Han alltså vägen mot korset. Stilla veckan är därför inte en parentes i Jesu liv, utan en logisk konsekvens av vem Han är. Hans livsväg är utstakad, och den vägen symboliseras bäst av ett romerskt kors.
Pontius Pilatus bodde vanligen i ett palats i Ceasarea, vid kusten. Men vid judarnas påskhögtid förväntades han vara på plats i Jerusalem. Hans intåg i Jerusalem var pampigt. Han satt på en stridshäst, följd av romerska soldater på hästar i en stor militärparad. Allt gick ut på att gjuta skräck i omgivningen och påminna om vem som regerade och bestämde. Pontius Pilatus kom ridande på sin häst från havskusten i väster, in genom en av de västra portarna.
När Jesus närmar sig Jerusalem från Oljeberget ropar folkmassan att han är en kung. Han sitter på ett åsneföl, och på denna ödmjukhetens symbol rider han in från öster, genom den östra porten.
Själva kulmen i Joh 12 är v 31-32. Nu träder Jesus in i den sista veckan. Allt förtätas, världshistoriens stora klimax inleds på allvar. Jesu stilla vecka inleds idag med ritten in i Jerusalem och går så småningom via nattvardsmåltiden i övre salen till domen och vandringen mot Golgata. Där ska konungen slutligen upphöjas, men inte på en tron, utan på ett kors.
Notera hur Gud räddar världen. Han gör det inte genom den västra porten. Han gör det inte genom maktdemonstrationer och härskartekniker. Inget tvång, ingen fruktan, inga hot.
Målet och vägen är alltid djupt besläktade med varandra. Korset är målet, men korset är också vägen. Det är därför den vapenlöse Konungen sitter på ett lånat åsneföl och inte på en stridshäst.
"När Gud spänner sina allsmäktiga muskler ser det inte ut som Rambo och Terminator, utan som Golgata." (Greg Boyd)
Johannes citerar profeten Sakarja, men väldigt kort. Alla som läste detta och hade koll på sammanhanget hörde resten spelas upp i huvudet.
Sak 9:9-10
Vi lever i en av de oroligaste perioderna i Europa i modern tid. Pandemin avlöstes av ett invasionskrig, något vi inte varit med om sedan Hitler satte skräck i världen. I tider av kaos, oro och brist på kontroll tar vi till alla medel för att återfå just kontrollen. Vi ropar på militärallianser och hårdare tag, och rädslan föder otålighet. Men det finns djupast endast två sätt att bringa ordning i kaoset, genom våld eller genom bön. Låt oss följa fridens konung på åsnan.
Vem av dessa ska du sätta ditt hopp till? Vi behöver få våra ögon smorda så vi kan se genom korsets lins. När vi önskar se en förvandlad värld kan det inte ske med Pontius Pilatus hästar och militärparader, utan Gud kommer i Kristus alltid till världen som en tjänare. Tålmodigt, ödmjukt, långsamt och fredligt. Våldet, däremot, bor i otåligheten.
Vem vill du likna? Jag skulle vilja inbjuda dig att följa med Jesus in i stilla veckan. Försök göra det med nyfikenhet, med vaken blick. Läs texterna om vad som sker efter intåget. Vad är det i berättelsen om Jesus i Jerusalem som väcker din nyfikenhet? Uppfattar du en inbjudan att följa efter? Vad väcker din tillbedjan? Och vad skulle hända om du lät ditt liv kodas av mannen på åsnan istället för mannen på hästen?

Eva-Marie Hultberg
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-6-domandet-och-den-gyllene-regeln-argbb
Matt 7:1-12
1. Döm inte (v 1-5)
Jesus verkar vilja peka på något som har med vårt förhållningssätt till andra människor att göra. Tänk efter hur ni ser på ”de andra”. När jag lyssnar till Jesu undervisning ska jag sluta tänka ”Vad bra att de andra får höra det här…”
Jesus säger till mig – och till dig; Har jag koll på mina egna drivkrafter, mina motiv, mina attityder, och rent av mina ord och handlingar? Ser jag vad som följer i mina spår? Vad vi lämnar efter oss i mötesrum, fikarum, klassrum, festlokaler, mitt eget kök och i alla andra miljöer där vi rör dig. Hur smakar mitt föräldraskap, mitt äktenskap, mitt ledarskap och min vänskap. Har vi koll på vilka spår vi lämnar? Det är nämligen vars och ens ansvar. Att se ”bjälken i vårt eget öga”.
Att döma någon annan varnas vi för. Att lyssna till vad Jesus utmanar oss i och tänka att det är för någon annan. Jag måste alltid gå till mig själv.
Det verkar finnas ett samband mellan vilka krav jag ställer på andra och vilka krav som ska sättas upp i bedömningen av mig själv. Jesus verkar uppmana oss att inte allmänt slänga ur oss hur andra borde va… utan att snarare i de fall där vi själva brottats, kommit en liten bit på vägen och nu kan se klarare, hjälpa en annan medvandrare att ta sig an samma sak. Om medvandraren vill.
Bilden Jesus använder för att beskriva hur svårt vi har att se våra egna brister är närmast komisk. Åtminstone övertydlig. Hur kan du klaga på flisan i din broders öga när du själv har en bjälke i ditt eget? Och hur kan du påstå att du ser ngt med en bjälke i ögat? Och hur kan du med bjälken ha mage att säga till din broder att du kan plocka ur flisan ur hans? Det är ju omöjligt?
Om du överhuvudtaget ska plocka ut en flisa, ett skräp ur någon annans öga är det ju inte från en meters håll med kofot eller högtryckstvätt… Har du hjälpt någon att hitta skräpet i ögat, eller fått hjälp? Man måste stå nära, det måste finnas förtroende, det måste gå lugnt till, man får vara superförsiktig, lätt på handen, långsamma rörelser, man håller liksom andan under tiden.
Döm inte, peka inte finger, gå inte fram med storsläggan och anfall alla som du tycker inte håller måttet eller inte har förstått allt det du förstår. Ditt översta ansvar är du själv, ditt eget liv, ditt innersta och det som bor där. Och med din egen bjälke borttagen kan du med rätt handlag och i rätt läge, med rätt hjärta, få hjälpa någon annan med sin flisa.
2. Göra gott mot andra (v 12)
I det här textavsnittet finns också den levnadsregel som ofta kallas för ”Den gyllene regeln”. Och det är som att Jesus säger: ”Om ni nu glömmer allt jag sagt, så kom ihåg det jag säger nu: “Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem”.”
Den här principen eller övergripande livsrådet fanns i den judiska kulturen, och finns också i andra kulturer än den judiska och kristna. Men då ofta uttryckt i negativ form; alltså ”Sånt som ni INTE vill att andra ska göra mot er, ska inte heller ni göra mot dem”. ”Försök undvika att göra skada”. Genom hela Bergspredikan vrider Jesus liksom buden och uppmaningarna ett extra varv.
Och nu när han ger en sorts sammanfattande uppmaning skruvar han den också. Han nöjer sig inte med att vi ska låta bli att göra skada utan uppmanar alla som lyssnar att ”Allt som ni vill att människor ska göra mot dig ska du göra mot dem”… Det sammanfattar egentligen allt. Gör gott. Gör mer gott. Gör gott alltid. Fortsätt göra gott.
3. Men finns det ingen gräns? (v6)
Så… man ska inte döma andra, utan alltid först gå till sig själv och åtgärda det som man brister i, försöka se vad man själv behöver komma till rätta med. Inte gå ...

Fredrik Lignell
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-5-pengar-habegar-och-livets-bekymmer-arh7j
Matt 6:19-34
Notera Jesu argument för varför vi inte ska lägga vår identitet och trygghet i pengarna och prylarna. Det varar inte. (Lyssna gärna på vår serie om pengar från januari 2020 där vi också lägger ut dessa versar. Återfinns bland ljudfilerna på hemsidan.)
Den andliga klarsynen, vad mitt öga vilar på, hur jag betraktar världen, är inte isolerat från vad som sker i mitt hjärta/min själ. Någon uttrycker det så här: ”Om inte ögat/blicken är klar när det gäller pengar och ägodelar kommer hela livet att perverteras.”
Jesus talar vidare i texten om två herrar. En av denna världens gudar är tveklöst Mammon. Vi uppmanas att i världens ögon vara ateister, att inte ha som högsta mål att göra karriär, tjäna mer stålar, kunna köpa vassare grejer, fler sommar- och vinterboenden, göra längre resor…
Varför ger Jesus pengarna och prylarna ett avgudanamn? För att de ständigt försöker ta Guds plats. Vi försöker behaga dem, söker deras närvaro, är rädda att förlora dem, de skapar trygghet och framtidshopp… På det sättet riskerar prylarna och pengarna att tränga ut Gud i periferin.
Jesus påstår utan vidare: Det går inte att tjäna både Gud och Mammon. Han säger inte att det är svårt, utan omöjligt.
Jesus bjuder in oss till ett liv av nykterhet och vaksamhet. En andlig klarsyn: vad klarar jag av att lasta på i livet utan att tappa fästet, utan att förlora fokus?
Hela idén med att oroa sig för sin försörjning är ju att inte behöva bekymra sig. Tanken vi matats med handlar om att ju mer jag har, desto tryggare blir jag. Notera hur praktisk och jordnära Jesus resonerar: Det funkar inte. Vi vet alla att ju mer saker vi har, desto mer bekymrar vi oss.
Detta är inte en text om att surfa ovanför timliga behov, utan om att inte vara så förtvivlat självisk och självupptagen. Jesu undervisning är inte antisocial, utan ”antisjälvisk”. Detta är ett grundskott mot idén att Gud inte har tid och ork med våra vanliga liv, utan bara med ”det andliga”. Gud väntar på att bli inbjuden i din hushållsbudget. Du som har för lite: har du inbjudit Jesus som kan göra under av några bröd och fiskar? Du som har för mycket: har du talat med honom om vem som behöver dina resurser bäst?
Se på himlens fåglar, och se på ängens liljor. Poängen är inte att vi inte ska arbeta hårt, poängen har med oron och bekymren att göra.
v 27. Vi vet att motsatsen snarare är sann. Det är bekymren som tar kål på oss.
Det är som att Jesus målar två sorters människor. Hedningarna, världen, jagar efter belöningar, materiella saker, pengar, status… Det har blivit som en religion. En Jesu lärjunge uppmanas att inte springa med i det racet, utan leva sitt liv inför Fadern som vet vad vi behöver.
Köp saker när du behöver dem och unna dig något ibland, men lev för någon annan än dig själv. Ge ditt liv åt något mer beständigt än ditt eget statusbygge.
Du ska då få det andra också. Notera ordet också. Lärjungens horisont fylls inte av livets bekymmer, av Mammons lockelser, utan av längtan efter Guds rike. Gud ska hjälpa oss med försörjningen, med maten och kläderna. Vårt uppdrag är att hålla blicken klar och inte dras med i världens sätt att värdera och väga ett liv. Prylar och pengar är biprodukter, men tjänar dåligt som livsmål.
Och kom ihåg: Ska du hålla Mammon stången finns det inget bättre sätt att bryta dennes makt än att ge bort så mycket man orkar och klarar.
Var dag har nog med sin egen plåga. Du kan inte bära på din framtids eventuella plågor. Det blir ohanterligt. Så hur gör man? Lämna över ditt liv i Guds händer. Våga lita på att han bär ditt liv och sörjer för dig.

Fredrik Lignell
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-4-det-fordolda-livet-ard97
Matt 6:1-18
Om Jesus i kapitel fem undervisade om vad — handlingarna, handlar kap sex snarare om hur — intentionerna.
Jesus kritiserar fariséerna för hyckleri - hypokrites på grekiska, som betyder skådespelare. Han säger att fariséerna ber och åmar sig i offentligheten, och antyder att de inte tycker det är någon idé att be om ingen ser det.
Det är som att våra korrumperade själar har svårt för den rena godheten. Vi börjar göra något gott, men om vi inte vakar på det glider det ofta över i show, att visa upp sig och imponera. Och då är det plötsligt inte lika gott längre.
I dagens text talar Jesus om tre områden, att ge, be och fasta. Alla dessa kan korrumperas om jag inte lyssnar till Jesu undervisning.
Jfr Symeon och Hanna i templet i samband med att Jesus bärs fram som nyfödd. Varför känner de igen Jesus bland alla andra bebisar? Dels står det att Anden uppenbarar det, men man kan också ana att det har med deras vanor att göra. Han ser och känner igen Guds besök därför att han inte lever hela sitt liv i synligheten och brådskan. Trots att han lever i storstaden Jerusalem finns det också en annan frekvens som vårdats i Symeons liv. Han har befunnit sig i det fördolda. Där har han hört Guds löfte, där har han väntat och sett sådant som inte syns i synligheten.
När små barn leker på lekplatsen är den vanligaste frasen: »Kolla på mig nu!« Det ligger djupt i det lilla barnet att bli sedd och inför publik göra små konster på gungan. Så småningom i livet blir denna jakt något mer subtil, men inte så mycket. »Se mig, gilla vad jag gör, hör vad jag har att säga.« Det lilla barnet ropar fortfarande på uppmärksamheten och bekräftelsen.
Jesus målar i dagens text hur Fadern har en särskild lutning in i det fördolda. Han ser i det fördolda, och bedjaren som stänger in sig och inte ständigt lånar sig åt offentligheten får den största av alla belöningar: Hon är sedd och hörd av Gud själv, noterad av himlen, uppmärksammad av Den Helige.
En kyrka som skyr det fördolda och endast uppehåller sig vid det synliga förkunnar ett budskap fjärran från det Jesus predikade. Om estrader, ljusriggar och antalet videostreams är drivkraften och måttstocken kommer kyrkan att förflackas alltmer och dessutom göra sig skyldig till att förkunna budskapet att estraderna ger bättre belöning än den Gud som ser och finns i det fördolda.
Det sägs att Regalskeppet Vasa sjönk just på grund av detta. Det var för mycket båt ovanför vattenlinjen och för lite båt under. 1600-talets ståtligaste industriprojekt står som en dom över människans ständiga dragning mot fåfänglighet och yta: Båten sjunker, med kanoner, guld och allt, då det vitala livet under ytan valts bort till förmån för prakten och det synliga.
Det är intressant att notera vad Jesus inte säger. Han påstår inte att: ”Sannerligen, den som imponerar med sin andlighet får inget beröm alls.” Det går att impa, och det funkar. Man kan med sin fromhet göra intryck. Egentligen står det: ”Sannerligen, de har till fullo fått ut sin lön.” Det är som att berömmet fyllts, och att det inte finns plats för något beröm från Fadern.
Jesus vet att bekräftelsen, att vara sedd och noterad är djupa behov, och omdirigerar snarare än kväver därför vår längtan efter bekräftelse och beröm. Gud, lär vi oss i dagens text, inte bara ser i det fördolda. Han är i det fördolda. När vi orkar stanna i det fördolda är belöningarna därför två. Dels får vi någon form av belöning av Gud för det goda vi gör. Och dels får vi syn på Honom. När jag rör mig in i det fördolda livet möter jag Honom, för det är där han är.
Man skulle kunna tro att det är bättre att låta bli...

Fredrik Lignell
Ett annat sätt att leva
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-annat-satt-att-leva-del-2-en-strangare-lag-arci1
Matt 5:17-37
Gamla testamentet är en blandad läsupplevelse, låt oss vara ärliga med det. Där finns både herdepsalmen (23) och krigsscener. Tröst och andligt liv blandas med övergrepp och maktstrider. Det är bitvis svårsmält. Samtidigt är GT Jesu bibel. Han lever och andas de gammaltestamentliga texterna, och är uppväxt med dem.
Han säger här att han inte kommit för att upphäva lagen/GT. Men han har inte heller kommit för att säga exakt samma sak som profeterna, Mose och poeterna uttryckt i GT. Han varken upphäver eller kopierar, utan fullbordar. Hela GT handlar om honom. I mötet med vandrarna till Emmaus står det:
”Med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.” (Luk 24:27)
Jesus slår alltså inte en kil mellan GT och NT, utan binder ihop texterna. Han fullbordar löftena, lagen, GT i sin egen person.
Så hur fullbordar Jesus lagen? Dels genom att lyda den på ett mer djupgående sätt än någon annan människa lyckats göra, och dels genom att tolka den för oss: Detta är vad lagen handlar om. Jesu undervisning är inget avsteg från Guds undervisning i GT, utan en fortsättning, fördjupning och ett skärpande av lagen, som vi snart ska se.
Hela den gammaltestamentliga lagen, som ingen lyckats hålla fullt ut, som ingen kunnat ära, hedra och lyda, fullbordas av Jesus. Han suddar inte ut den utan går in under den och håller den. Så fullbordas den gammaltestamentliga lagen.
Jesu undervisning i dagens text följer ett mönster i NT: Först beskrivs vad Gud gjort i Jesus Kristus, sedan kommer förhållningsregler för människor att följa; själva gensvaret på det som redan är fullbordat.
Så att vara Jesu lärjunge är att tacksamt lyda den lag som redan fullbordats.
Kritiken mot fariséerna och de skriftlärda: De är hycklare som målar utsidan men inte tar hand om insidan. Det räcker inte för en lärjunge. Fariseism är inte en light-version av lärjungaskap, utan till sitt väsen något annat.
Du skall icke dräpa
Där GT talar om faktiskt dråp och mord skärper Jesus lagen: Det handlar också om stegen före dråpet. Vad bär jag i mitt hjärta av förakt, hat, dömande och oförsonlighet? Det är fullt möjligt att låta bli att dräpa men ändå bära dråpets alla krafter i sitt inre.
Dietrich Bonhoeffer (tysk luthersk präst under 1930-40-talen, så småningom fängslad och avrättad av nazisterna) skriver om detta i sin klassiska bok Efterföljelse: Utgångspunkten för mina handlingar (och attityder) är inte ”vem den andre är”, utan den Jesus jag följer i lydnad och trohet.
Du skall icke begå äktenskapsbrott
Detsamma gäller äktenskapsbrottet. Att aldrig bedra sin fru eller man är naturligtvis en god och självklar sak för en lärjunge. Men det finns djup i vårt inre som behöver förvandlas, oavsett om det leder till handling. Vad har jag matat för krafter i min själ som gör att lusten blivit något jag inte kan tämja? Att riva ut ögat och hugga av handen är typiska hyperboler (retoriska överdrifter för att belysa något), en bild på att radikalt stänga det som förleder. Hur ser din relation till nätet ut? Telefonen? Filmer och böcker fullproppade med sex eller ouppnåelig romantik? Kan du inte hantera och sätta gränser för dig själv kanske någon form av att riva ut sitt öga eller hugga av sin hand är på sin plats?
Skilsmässa
I en patriarkal kultur var kvinnor särskilt utsatta. Det utvecklades listor på skäl för skilsmässa, och det var naturligtvis mannen som tog ut den. I de mest extrema fallen för att frun bränt vid maten. Detta är en uppmaning som syf...

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-6-utsatt-oss-inte-for-provning-utan-radda-oss-fran-det-onda-ar10b7
Matt 6:9-13
Utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Förr bad vi inled oss icke i frestelse. Väldigt olika. Hur ska detta förstås?
Det grekiska ord som används i Nya testamentet kan betyda både prövning och frestelse, så båda översättningarna är alltså möjliga och riktiga.
Vår Fader bär en tydlig parallell till när djävulen frestar Jesus i öknen. Det står att Anden för honom ut i öknen där han frestas av djävulen:
Befall dessa stenar att bli bröd --- Ge oss idag det bröd vi behöver
Du ska inte fresta Herren din Gud --- Inled oss inte i frestelse
Han visade honom alla riken på jorden --- Låt ditt rike komma!
Dagens bön är ett rop på hjälp. Här finns en djup insikt om människans oförmåga att på egen hand fajtas mot mörkret i världen och i våra egna liv. Vi har inte utrustningen för det, utan behöver Guds beskydd och ingripande.
Men hur ska man förstå detta med frestelser och prövningar? Vad är det vi ber om egentligen, och vad är det vi ber emot?
Den mentala bilden är den av ett slags ”Frestelsens hus” — en plats Djävulen ständigt söker dra oss till och locka oss in i. Bönen är då: Gud, låt inte det hända. Hjälp oss att inte falla för lockelserna. Låt oss inte dras med.
I Jakobsbrevet kap 1 talar Jakob utifrån detta begrepp, och leker lite med den dubbla betydelsen.
En människa är med om en motgång. Om denne håller ut i prövningen ger det fasthet, uthållighet och liv. Man bevarar och fördjupar tron trots motgången. Men om motgången drar mig bort från Gud föder den synd leder till död. Det verkar alltså på Jakob som att den mänskliga motgången inte avgörs på var den kommer ifrån, utan vad den leder till.
Om motgången får mig att dra närmare Gud kan den leda till liv. Jag lär känna både mig själv och Gud i krisen. Jag växer i ödmjukhet och Jesuslikhet och blir mjukare.
Men om jag drar bort från Gud, väljer en väg där han inte får plats, då kan motgången leda till motsatsen. Jag flyr, jag gömmer mig, slutar be och blir hårdare. Det leder till en inre död och bortvändhet.
The Message på svenska skriver i dagens fras: "Skydda oss från oss själva och från Djävulen."
Rädda oss från mörkret, både det i världen och det i vårt inre. Världen är i den ondes våld. Den onde skövlar människors liv. Så vi ber: "Gud, sätt en gräns för motgångarna så att vi inte dukar under."
----------------------------
För samtal:
Vad har ni för erfarenheter av att en motgång leder till fasthet och större uthållighet? Dela med varandra.
Vad har ni för erfarenheter av att en motgång leder till dåliga saker - bort från Gud, till större självupptagenhet, bitterhet eller förvirring? Dela det du känner dig bekväm med.

Fredrik Lignell
Lär oss att be
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lar-oss-att-be-del-5-forlat-oss-vara-skulder-liksom-vi-har-forlatit-dem-som-star-i-skuld-till-oss-ar152e
”När ska kyrkan sluta prata om synd? Så gammaldags, så medeltida. Ge oss lite bekräftelse och berätta att vi är okej istället.” Pratet om synd känns daterat.
I själva verket är vi alla påverkade och smittade av en främmande makt. Synden förgiftar relationer med både Gud, med oss själva, med andra människor och med den övriga skapelsen.
När en människa gjort fel kan man reagera på två sätt: Antingen förminskar vi beteendet och säger: Han visste inte vad han gjorde. Hon förmår inte göra rätt. När vi förminskar beteendet riskerar vi också att förminska personen bakom.
Eller också säger vi: Du får ta ansvar för dina val och dina handlingar, för dina ord och dina attityder.
Den som ber om förlåtelse myndigförklaras. Jag tar ansvar för mitt liv och duckar inte för det. Så när Jesus uppmanar oss att be Gud om förlåtelse är det inte för att hålla oss på mattan eller få oss att krympa som människor, det är motsatsen. Han ger oss vår värdighet tillbaka och hjälper oss växa i den vida kostym Gud sytt upp åt människan.
I stället för en millimeterrättvisa där vi håller balans på skulder och tillgångar öppnar Jesus en annan väg: Be Fadern om förlåtelse och få en ny chans. Lägg dina skulder, dina misslyckanden inför honom och säg precis som det är. Då nollas allt och vi utlovas Faderns förlåtelse!
1 Joh 1:5-9
Den som påstår att han är utan synd… Det djupaste av alla självbedrägerier är att tro att vi alltid håller måttet och att allt är som det ska.
Synderna handlar både om det onda jag gör och det goda jag låter bli att göra, s.k. underlåtenhetssynder.
Vi lever i en kultur som har svårt att sortera i skam och skuld. Skammen handlar om vem jag är. Skulden handlar snarare om vad jag gjort, tänkt och sagt. Det är bibelns rungande budskap att du är älskad och sökt av Gud. Han rynkar inte på näsan åt dig, han suckar inte i hopplöshet, han ser inte på dig med förakt. Han jagar dig med sin godhet. Du behöver alltså inte sänka blicken i skam över vem du är, vad du tycker att du saknar eller vad du önskar att du kunde. Och nu är det som att Jesus också bjuder in dig i ett nådens kretslopp.
Rom 5:1-2
Vi har fått tillträde till Guds nåd, som vi nu lever i. Syret du andas i Guds rike är barmhärtighet och nåd. Du har dragits in i ett kraftfält som ständigt söker benåda och förlåta. Så varje gång du ber Gud om förlåtelse för din synd ger han nåd. Han förlåter och renar, han låter dig och mig börja om på nytt. Rent ark. Inga skulder.
…liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Hur ska vi förstå detta? Vi dras in i ett nådens kretslopp där vi både tar emot och ger nåd. Skulle vi sluta ge förlåtelse bryts det kretslopp vi ställts i.
Den syndfrie Jesus är smärtsamt medveten om vår oförmåga och vår synd. När han lär oss be har bönen om förlåtelse en självklar plats. Du som tvekar: Det är Jesus som uppmanar dig att be om förlåtelse! Han kommer inte att visa bort dig.
------------------------------
För samtal:
Dela erfarenheter av förlåtelse och nåd från Gud. Inte i första hand vad du bett om förlåtelse för, utan vad förlåtelsen gjorde med dig.
Har ni lätt eller svårt för att be om förlåtelse? Är det lättare eller svårare att be Gud om förlåtelse än människor? Varför tror du det är så?