SÖNDAGHELAVECKAN

Undervisning från Sveriges kyrkor

237 anslutna kyrkor, 42 179 ljudklipp, 259 ämnen

Undervisning från Predikningar Ryttargårdskyrkan, 760 avsnitt

Här publiceras inspelade predikningar från gudstjänster i Ryttargårdskyrkan, Linköping.

https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning

RSS-länk: https://rosette.ryttargarden.se/rosette/api/podcasts/feed/predikan

Predikningar Ryttargårdskyrkan  26:02

Död och uppstånden med Kristus - om dopet

Fredrik Lignell
Tro tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/dod-och-uppstanden-med-kristus-om-dopet-arbg1
Kol 2:6-15
Bakgrunden är att de kristna i Kolossai glidit bort från ett liv med Jesus i centrum.
Paulus hjälper dem (och oss) att se storheten i Jesus: I Honom, i Jesus Kristus, har hela Guds fullhet ”förkroppsligats och tagit sin boning”. Skaparen, som är välsignad i evighet, den store Jag Är har fullt ut bosatt sig i snickarsonen från Nasaret. Den som besökt planeten Jorden är ”alla konungarnas konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se”.
Sedan kopplar han deras Jesusrelation till dopet. Han jämför dopet med omskärelsen. I GT utväljer Gud ett folk, och tecknet på tillhörigheten är att små pojkar omskars. De går runt resten av livet med en ständig påminnelse om vilka de är.
Det var i dopet vi förenades med Jesus Kristus. Dels relationellt, men vi fogades också in i kosmos största berättelse, den om död och uppståndelse.
Det är som att vi i dopet föregår vår egen död. När människan dör upphör gamla bindningar och skulder. Det går inte att få tag på den som är död för att få igen något eller anklaga denne för något. En dödsdom ställer alla tidigare lojaliteter och band på ända.
Vad är det som dör i dopet? Paulus talar om den syndiga kroppen, men det ska inte förstås som distansering till det kroppsliga. Han använder ett bildspråk som handlar om den gamla tillvaron och det nya livet. I dopet ställer jag mig under den enda kraft som på allvar förmår bryta makterna som äger mitt liv. Stoltheten, högmodet, rädslan, missbruken, girigheten och hatet, maktbegäret och den ständiga önskan att härska över andra bryts i dopet. Det är det som dör. Inte som i att jag blir syndfri, men Guds dom över synden går också över mitt liv. Jag erkänner mig skyldig, döms och blir delaktig i Jesu död. Vi dör med Honom.
Men dopet är också en uppståndelse. När vi döps och dör med Kristus uppstår vi till ett nytt liv. Det finns nu ingen fördömelse, då kopplingen mellan synd och död upphört. Vi har dött med Kristus för att leva med Honom!
Vi behöver dagligen påminna oss om vårt dop och leva i det. Jesus kallar det för att varje dag ta sitt kors på och följa Honom. Där finns friheten att resa sig, ta sin säng och gå. Där kan vi lyssna till Jesus som stillar stormen, som är den gode herden som leder oss till vila, beskydd och lek.
Slutligen: Vi döps in i den världsvida kyrkan, uttryckt i den lokala gemenskapen.
Genom dopet inleds äventyret att tro tillsammans, till dess han kommer.
För samtal:
Ge exempel på hur ni genom dopet kan påminna er, likt de omskurna i Gamla testamentet, om att ni nu tillhör en annan Herre.
Hur kan ni hjälpa varandra att "leva i ert dop"?

Predikningar Ryttargårdskyrkan  23:16

Brödet som vi bryter

Fredrik Lignell
Tro tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/brodet-som-vi-bryter-ar73d
Vi lever i en extremt polariserad tid där tonläget är enormt uppskruvat. Inte minst i partipolitiken är ömsesidiga samtal snart sagt omöjliga att ha.
Hur är man kyrka i denna skotteld? Gud kallar oss att vara en motkultur, att gestalta och ge världen en doft av något annat.
Idag vill jag stanna vid att bryta brödet tillsammans i nattvarden.
De kristna i Korint har två problem som framträder i texterna om nattvarden: De roffar åt sig, och de tillber avgudarna.
Vi kommer in i kap 10 när Paulus varnat de kristna i Korinth för att delta i offerkulterna. Han har påmint dem om GT, och hur folket gång på gång sviker sin kallelse och är otrogna mot Gud. Vi vet att han inte är orolig för att de äter köttet som säljs i stånden, men att delta i kulterna där avgudarna tillbes är uteslutet.
1 Kor 10:14-21
Välsignelsens bägare
Välsignelsens bägare! När detta räcks dig är det för att du ska få dricka välsignelse.
Ps 104:10-15 - Det listas här i bön hur Guds godhet slösas över människan, och kulmen är att brödet och vinet på något sätt är de fysiska tecknen på Guds välsignelse.
Här smakar vi Guds godhet på ett särskilt sätt.
Gemenskap med Kristi blod och kropp
Vi blir delaktiga i Jesus. I frikyrklig tradition har vi ofta betonat det symboliska i nattvarden, att det uteslutande handlar om att minnas men att inget annat händer. Det verkar inte så när man läser texterna.
Paulus säger att vi blir delaktiga i Jesu kropp och blod. Det är en symbol, men inte bara: den gör något med oss. Vi blir fysiskt delaktiga i Herren själv. Det sker något vid det här bordet som ger oss svindel. Du blir vad du äter. Vi blir delaktiga i Hans kropp och blod.
En enda kropp
Vi skulle säga att vi är en kropp, och därför delar vi ett bröd. Paulus vänder på det: eftersom vi delar ett bröd är vi en kropp. Måltider, i Paulus tankevärld, skapar enhet med både Gud och varandra. Ätandet förenar människor.
Istället för att tänka ”vi är ju ett, så låt oss äta en måltid” handlar det om ”låt oss äta en måltid så vi blir ett”. Detta är skälet till att Paulus blir så upprörd över de sociala skillnaderna i kap 11. Måltiden som skulle skapa enhet blir en symbol för splittring. Någon har ett överflöd, en annan svälter. ”Ni äter inte Herrens måltid, ni äter er egen!”
Vid nattvardsbordet gestaltas något annat. Vi kommer samman, inte för att vi tycker likadant. Inte heller för att vi har samma intressen. Nej, det går djupare och är smått unikt i samhället. Istället för att söka sig till de som röstar som jag, är lika gamla som jag, ser ut som jag, spelar i samma basketlag som jag är det vi som är Kristi kropp. Från noll till hundra år. Alla samhällsklasser. Alla färger och former. Det är vi som tror tillsammans, och det är politiskt. Inte som i röd, blå eller grön utan som i att vi gestaltar en annorlunda gemenskap, att vi blir ett tecken för världen på vad som sker i mötet med Jesus.
För samtal:
Läs gärna texterna i 1 Kor kap 10 och kap 11 i sitt sammanhang.
Dela med varandra vad nattvarden fått betyda i er kristna vandring.
I predikan påstods det att istället för att tänka ”vi är ju ett, så låt oss äta en måltid” handlar det om ”låt oss äta en måltid så vi blir ett”. Hur kan det hjälpa oss i synen på nattvarden? Hur kan det hjälpa oss i synen på varandra?