Fredrik Lignell
Nytt mod
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-4-onesiforos-har-gett-mig-nytt-mod-ard5d
2 Tim 1:15-18
Genom hela kapitlet har vi sett hur modet är ett genomgående tema. Vad Gud gjort i historien och i mitt liv kan få mig att sträcka på ryggen. Att bli indragen i den stora berättelsen om Jesus och inse att jag både berörs och används i det spelar roll för mitt mod och min hållning. Och, inte minst, Anden är given — Anden som är kraftens, kärlekens och självbesinningens ande.
Men inget av detta äger rum i ett vakuum.
Det är viktigt med relationerna, och hela brevet är ett exempel på hur Timoteus behöver Paulus för att få bukt med sin modlöshet. Det är avgörande att ha människor i närheten som stärker modet, håller tron levande och hjälper mig med perspektiven.
En doldis i urkyrkan har vid avgörande tillfällen stöttat den store aposteln, och om denne Onesiforos vet vi knappt någonting. Han omnämns här, och lite senare i samma brev.
För kristna i ett av världens mest individualistiska länder är det viktigt att få höra att Gud betjänar oss genom varandra. När det står att Han är mitt ibland oss där två eller tre är församlade är det ingen formel. Det handlar om att Gud på ett särskilt sätt bekänner sig till den kristna gemenskapen.
Apg 20:1-4
Paulus omger sig hela tiden med människor, och man kan tro att det endast handlar om att träna unga ledare, att han är superstrateg som mångfaldigar sig själv och ständigt tänker tillväxt och multiplikation. Finns ett sådant drag i hans liv. Men också: Relationer. Vänner som ber för honom. Människor som tröstar och ger nytt mod. Paulus är, trots sin otålighet och ständiga driv att nå nya platser, en relationsmänniska. Nästan alla brev slutar med hälsningar till mängder med folk. Det är I SIG ett budskap.
2 Tim 4:19-22
Brevet vi nu läser slutar med det andra stället av två där Onesiforos omnämns, tillsammans med fler viktiga människor i Paulus liv.
Ibland är kyrkan det vackraste man kan tänka sig och ger mig nytt mod. Men ibland har vi all rätt att vara besvikna på kyrkan. Den håller inte alltid vad den lovar. Trots det verkar det oumbärligt för en troende att hämta kraft, kärlek och mod från andra kristna.
Om du vill bryta av en tunn pinne är det inga problem, men i bunt blir de oerhört svårknäckta.
För samtal och reflektion:
Vem/vilka är Onesiforos i ditt liv, och för vem/vilka är du den personen? Det kan vara en individ, men också gudstjänstgemenskapen, cellgruppen eller någon verksamhet man är engagerad i som gör att man inte tappar tron.
Hur ser din "bunt med pinnar" ut, som gör att du inte bryts itu?
Fredrik Lignell
Nytt mod
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-2-jag-skams-inte-for-jag-vet-vem-jag-tror-pa-arf4a
Det är svårt för oss som läser att frigöra oss från historien. Timoteus var ju mitt i kristendomens centrum. Paulus är hans mentor, och de brev han tar emot blir en del av NT. Han måste ju ha vaknat varje morgon och tänkt: "Jag är med och skriver historia! Vilken grej. Urkyrkan växer fram, och jag är mitt i. Min mentor Paulus och jag kommer att omnämnas i tusentals år."
Men det är lite år 60 e Kr som tyder på att de förändrar världen. Visst, församlingar bildas och Gud går med, men det är smått och oansenligt och kyrkan förföljs. Paulus sitter i fängelse och skriver till Timoteus, och Paulus liv ser inte direkt ut att sluta i triumf.
Så vad gör Paulus med den modfällde Timoteus? Han talar med honom om skammen, och försöker få Timoteus att se i tro vad Gud gjort:
Skäms inte för vittnesbördet om vår Herre (v 8). Berättelsen om Jesus är ingen hjältehistoria. Det är berättelsen om hur Gud förnedras, kläs av, pryglas och dör som en brottsling. Det är oansenligt och väcker en del förakt. Också Paulus själv verkar ha förståelse för att evangeliet om Jesus inte är så imponerande. Samtidigt: Rom 1:16-17
Skäms inte heller för mig, säger Paulus i dagens text. Vilken utsatthet det finns i den meningen. Paulus sitter fängslad i Rom. Ensam på sin ålders höst: Jag ber dig, Timoteus: Skäms inte för mig.
2 Tim 1:9-10 Inte en parentes. Han svänger inte av från sin poäng, utan driver snarare hem den. Kommer du ihåg, Timoteus?
Källan till detta är inte vi själva, utan Gud. Det sker genom hans beslut och hans nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan "före de eviga tiderna”. Gud har i sin visdom planerat att skapa världen. Han gör det genom sitt Ord, det Ord som så småningom ska bli en människa — Jesus Kristus. Redan innan skapelsen är ett faktum beslutar därför att skänka sin Son, att ge världen frälsning, räddning, att kalla varje människa med en helig kallelse. Du kan sträcka på dig. Du är inte dömd till skam och utanförskap, du är inte heller dömd till att vara utlämnad åt din egen duktighet, du är inte dömd till att bära på din skuld och dina fel resten av livet. Du är bestämd för något mycket högre!
Här vänds våra värderingar uppochner. Vi skäms för sådant vi tidigare varit stolta över, och vi är stolta över somligt vi förut skämts för. Det är detta Paulus önskar ska hända med Timoteus.
Nu landar Paulus ner detta genom att tala om att inte skämmas för Jesus själv (v 12). Summan är: Jag vet på vem jag tror. Att rotas i Jesus kan bota oss från vår skam och modlöshet. När jag får syn på Honom rinner rädslan av. Om Timoteus verkligen fick upp ögonen för Guds kraft och visdom skulle han se det som en ära att bli missförstådd så länge det skedde för Jesu Kristi skull.
Därför är dagens uppmaning till dig och mig: Tala med Jesus om vad som vaknar i dig när du hör om att inte skämmas för honom. Och lyssna efter hans viskning. ”Jag har kallat dig med en helig kallelse. Du är utvald. Du är min. Sträck på dig. Ditt liv spelar roll.”
Avslutande gemensam bön:
Herre, tack för att du sänt din son, Jesus Kristus.
Tack för räddningen som du planerat sedan innan tidens början,
och tack för att du dragit in oss i din plan.
Förlåt oss för de gånger då vi skämts för dig och ditt budskap.
Ge oss nytt mod att tro på dig och bekänna ditt namn.
Genom Jesus Kristus vår Herre, amen.
Samtal i cellgrupp:
Dela erfarenheter av både när ni backade och inte vågade stå för tron och när ni tog mod till er och bekände Jesus. Vad hände?
Hur kan den stora berättelsen om att G...
Fredrik Lignell
Nytt mod
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-1-kom-ihag-vad-gud-har-gjort-arb9h
--- Nytt mod del 1 - Glöm inte vad Gud har gjort ---
Det verkar i både 1 och 2 Tim som att Timoteus får slåss lite mot sin ständiga tendens att tappa modet. Inte mindre än 25 gånger i 1 och 2 Tim uppmuntrar Paulus sin vän och medarbetare Timoteus att vara frimodig, att inte blygas, att inte backa undan utan att stå upp för det som är sant.
2 Tim 1:6,14
Minns vad Gud gjort, Timoteus. Däri finns ett visst beskydd mot modlösheten.
Att minnas vad Gud gjort öppnar minst två perspektiv:
Vår gemensamma historia.
GT:s stora händelse som kodar Israels historia mer än något annat är befrielsen ur slaveriet i Egypten.
5 Mos 6:10-12
Genom GT ringer denna påminnelse. När de glömmer barmhärtigheten eller när de glömmer att Gud kan göra under: Minns att du var slav i Egypten.
Även när generationerna passerat återkommer samma påminnelse. Konstigt. Människor på 500-talet f Kr var ju inte med vid fritagningen från slavlägret i Egypten. Nej, men det är ändå en del av deras historia. ”Minns att du en gång var slav…”
NT:s stora gemensamma berättelse har naturligtvis med Jesus Kristus att göra. Vi minns att han kom, att han delade våra liv, att han dömdes, dog och uppstod igen.
Som trons folk kopplar vi upp oss mot ett kollektivt minne. Vi blir del av en historia som inkluderar både Egypten och Golgata — de två stora befrielsehändelserna i historien — där naturligtvis Golgata och Jesu död och uppståndelse trumfar alla andra fritagningsförsök.
Så det första att minnas är mitt folks historia. Detta är utmanande för världens mest individualistiska folk.
Min personliga historia.
Men här finns också ett personligt tilltal. Timoteus, det har hänt saker i ditt eget liv. Paulus: Jag lade mina händer på dig och Gud både talade och handlade. Minns det. Gud rörde vid ditt liv, och något hände. Du fick andliga gåvor att använda, du mötte Guds godhet och nåd. Han berörde dig och kallade dig att tjäna honom. När modlösheten övermannar dig, minns att också DET är sant om dig.
I bibeln reser man ofta altare till minne av vad Gud gjort. Vid ett altare tillber man, där tackar man. När Jakob har mött Gud i en dröm i Betel säger han: Gud var här och jag visste det inte. Så reser han ett altare.
Avslutningsvis: Du har, om du tror på Jesus, har blivit döpt och tillhör Guds församling, inlemmats i en historia. Gud har rört vid världen, och detta är nu en del av din historia. Somliga altaren är alltså redan resta där. Men om du skulle resa några som har med din personliga historia att göra, vilka är det? Vad är det i din livshistoria som minner om Guds närvaro, ingripande och godhet? Ägna den kommande veckan åt att fundera över det i ett öppet samtal med Gud.
Tappa inte modet. Kom ihåg vad Gud gjort.
----------------------------------------
För samtal i en cellgrupp:
Känner du igen dig i modlösheten? Vad vaknar i er när modlösheten drar in?
Samtala om den kollektiva historien. Vad vaknar i er när ni tänker på att Israels och församlingens historia också är er?
Dela några händelser i ditt liv där det borde stå en minnessten eller ett altare. Situationer där Gud gjorde något, mötte ett behov eller rörde vid ditt liv.
